Farbröder

Farbröder me bryyydar kom igår. Det vankas födelsedag om någon dag och de har anlänt för att fira och passa på med en minisemester. Även om det varit lite jobb och tenterande mellan varven.

Sen brunch blev det idag och nu vankas det snart grillat med tillbehör. 

O e nöjd över leksällskapet men han vet inte riktigt hur han skall hinna mellan alla famnar. Han vill få ut det mesta av alla och samtidigt ge sitt mesta åt alla. 

Dagis GLÄDJE

Efter fem veckors paus var det igen dags för dagis och vi funderade nog hur det skulle gå. Vi slutade ju på minussidan då O inte alls tyckte det var roligt att lämnas dit. Första morgonen gick sådär, började gråta men innan dagen var slut var det bortglömt för vi tänkte inte få honom hem därifrån. :)

De har byggt en leksaksställning med rutschbana i aulan och de var där och lekte då vi kom. Och varför komma hem då man får göra något av de roligaste man vet? Vi frågade om han var redo att komma hem, NEJ! Så vi väntade i typ 15minuter medan vi fick längre versions rapport och sedan åkte vi hem med tvång. Svårast efter att lämna rutschbanan var att lämna de nya mumintossorna på dagis. :)

Tanterna var lite förvånade att det hade gått så bra efter så långt uppehåll. O verkade inte ha glömt språket, rutinerna, lekarna eller sångerna. Hade glatt suttit och gjort sångrörelserna och det fungerar ju bra fast han inte kan säga/förstår orden. Tanterna fick lära dig svenska oxå: Katt! De som känner O bra vet att det kanske inte var så överraskande att det blev just det ordet kattfantasten lärde ut. :)

Övriga morgnar har det inte varit gråt utan O ha gått å leka med nå grejjer å vinkat hejdå. Då vi far för dagen säger han Hejdå Barnen, så han e nog glad över kompisarna där nu. 

Vi ska hoppas att vi slipper sjukdomar framöver ett tag så han inte skulle behöva koppla ihop dagis med det. För han hade på klart att man blir pipi av att vara på dagis.

Det har oxå skett en del förändringar på dagis som också vi är glada över. En ny föreståndare började för några månader sedan och hon verkar ha fått till stånd positiva förändringar. Dels har man sklt åt bebisarna och småbarnen så nu hinner tanterna med de båda grupperna på annat sätt och det är lugnare ljudnivå på båda sidor. 

Och sedan har man fattat detta med att tuttanvändningen går att minska. Så då vi nu sa att vi önskar att de så lite som möjligt ger O tutt så var det inget problem. Vi har vant bort den till väldigt lite i användning under tiden hemma och det kändes dumt att måsta börja om igen sedan någongång, speciellt nu när hans dagis dagar ökar till heltid från mitten av april. Tidigare gick alla med tutt från morgon till kväll men efter denhär veckan har vi sett att det verkar som nästan alla barn "får" ha den mindre stunder. Detta är säkert en ändring som gått lättare att genomföra nu då tanterna har tid på ett annat sätt efter att barngrupperna skildes åt. 

Sage femme besök

Hade inbokad kontroll sedan tidigare till vår lokala sage femme (barnmorska) idag och det var ju tur det för hon skickade oss till förlossningen på engång. Flygresan, eller vad det nu sedan är, tog nog på kroppen så läget hade blivit värre än då jag var till förlossningen hemma. Kanalen hade minskat och nu beslöt dom att ta d säkra före det osäkra och picka en spruta för att påskynda bebisens organutveckling, främst lungorna, ifall den tänker börja ta sig därifrån. Första sprutan idag och en till imorgon.

10veckor kvar men alla veckor som går är hemåt så nu måste jag försöka vila ännu mer än jag gjort hittills. Tur att min bokleverans hann komma så jag har att plöja igenom de kommande veckorna. Detta med att vara stilla och inte göra någonting är inte det lättaste eller det roligaste. 

Utrymmena på sjukhuset var helt okej och personalen trevlig så det kändes skönt. Vi har inbokat möte med sjukhuset om 6veckor, då vi skall gå igenom önskemål inför förlossningen, men har en känsla av att vi borde försöka få till det mötet en aning tidigare. Vill inte bli utan bedövning sedan när det gäller. 

Laddade batterier

Så var vi tillbaka hemma i Paris. Behändigt med, från hem till hem. 

Veckorna i Finland har varit bra, om än lite mycket från å till med babyn, men i det stora hela riktigt bra. Välbehövliga för mig för att ladda batterierna inför sista etappen av Projekt: Vara Gravid. För det känns nog som att det är ett projekt som skall genomföras/levas/lidas. 

O har också haft bra att vara hemma. Han som lärt sig vad adjön betyder och inte tycker om dem, har vågat börjat lita på att "imorgon" verkligen betyder imorgon. Så det har han sagt åt dem han håller kär när vi har åkt för dagen. 

Och när man har frågat vad han vill göra så har han kunnat säga Träffa Mommo Böle och så har så skett. :)

Och eftersom det blev sagt att d vila som gäller för mig så har far och morföräldrar hållit i stor del av underhållnigen. Och massa skoj har det varit! Allt från skog och trädgårdsarbete till att få se 1veckor gamla lamm till att få sitta i bastu (kall) och äta glass till att få rutscha i crocos mun (Tropiclandias rutschbana) till sitta i gungstolen å läsa boken Fordon som jobbar.

Här med moffa å matar fåren, eller Bruse som den här fick heta. Bockarna Bruse e en omtyckt bok just nu.

Eller lekt med kusin J. 

Eller övningskört me bilen. 

Efter en dag med pappa kan det se ut såhär. Och den biten e alltid den svåraste för O att greppa. Pappa på ett ställe och mamma å O på ett annat, fast båda ställena heter hemma. Men denhär gången var det som han förstod att pappa jobbar, för han prata om att pappa far me flygplan till jobbet och vilken lycka sedan att han honom hemma, att få berätta åt alla att pappa ha komi hem me flygplan och få köra mönkki å annars bara göra kara grejjer som att STÅ å pinka. :) 

Och PetsmO har en speciell plats i Os hjärta, träffades en kväll och det var nog det ena och det tredje som skulle visas och berättas under den tiden. E vort riktit sveittot. 

Oföränderligt läge

Återkontroll idag på sjukhuset och oförändrat läge så det e ju bra. 

Tänkte ordna hjärtsnörp åt svärmor dock. Jag ringde å sku berätta hur det gick hos läkaren idag och mitt i säger jag, hördu ja tror ja fick punktering jag nu. Hon trodde ju att det bokstavligen var jag som fick punktering (vattnet gick), eftersom det var det vi pratade om, fast jag menade att jag fick punktering på bilen. :) Men innan jag hunnit förklara vad jag menade så hade hon fått en kalldusch känsla av skräck över sig.

Punkteringshistorien fortsatte sedan med att min telefon laddade ur och när jag stod där på vägen och funderade vilket hus (var i Singsby) jag skulle gå till för att låna telefon så kom nästa bil och fick punktering. Där stod vi då två gravida kvinnor, hon med en hund i baksätet och jag med en sovande O, och funderade hur vi skulle lösa det här. 

Slutet gott men hann nog tänka ett och annat innan vi var hemma. 

Vila, vila, vila...

Vila, vila, vila, hu, hu, hu!! 

Som en hejjarramsa ljuder vila, vila, vila i hushållet nu. Försöker så gott det går, inte d enklaste med en 2åring med energi till tusen och en synnerligen stark vilja. 

Efter blödning och envisa sammandragningar blev det i helgen ett besök på förlossningen. Med konstaterandet att processen e igång. Lite öppen, mjuk å baby i kanal för att kort beskriva. Allt alldeles för tidigt, 12 veckor kvar tills d borde vara dags. 

Så nu e d VILA som gäller. Fixar jag det inte hemma blir det till att ligga på avdelningen. Vilket känns som skräcken nu just, vill inte utsätta O för det. Fast han e nog så nöjd med andra som leksällskap så sen när det gäller så e d nog bara mamma som duger. 

Så nu puzzlar vi med skötare och aktiviteter av uttröttande karaktär :) 

Funderingar

Nu börjas d igen...

Detta funderande å dividerande om magens storlek och hur babyn mår.

Var på rådgivning förra veckan och då blev SF måttet inte så mycke som hon hade velat, hamnade under minimini kurvans mått. Så ny tid idag och nya mätningar.

Jag VET att d bara vill ta det säkra före det osäkra. Och bra e ju det. Men...

Det var samma sak med O, inte en gång var jag över miniminkurvan och nog var han tillräckligt stor för att klara sig efter förlossningen för det. Och fast jag egentligen inte e orolig nu, så skapar det ändå en otrygghetskänsla inom mig som en jobbig. 

Nya mätningar och blodprover skall tas och sedan funderingar om det blir sjukhusbesök. 

Just nu e jag väldigt trött hela tiden så sånt här extra, även om det är för babyns bästa, gör att jag blir ännu tröttare och slut i kropp och själ. 

Fridfullt

Det e så fridfullt här på vår väg, helt otroligt! 

Igår då vi gick hem från grannarna där en 20 tiden så kom känslan av fridfullhet över mig. Tystnaden, bara nå fåglar och avlägset hundskall som hördes, så himla skön känsla.

Tänkte riktigt att ja sku behöva sätta mig på terassen och bara njuta. 

Helgen sådär annars har varit bra. 

På lördag var det mammabarnträff, 1/2 år sedan vi sågs senast så det var på tiden och riktigt roligt att se hur barnen hade ändrats. Konstaterade dock att de alla mer eller mindre är lika långt hunna i utvecklingen och att vi tampas med samma "problem". Det är maten, nattas å trotset. Och lite skoj var det, 3/6 var gravida och med beräknad förlossningsdatum i närheteten av varandra. :) 

Idag har vi varit hos moffa och P. Varit ute och utforskat i naturen. Inspekterat dåliga isar, gräslök som börjat växa och övningskört båt inför säsongen.