Besök av Morran å Stinky

Dagen för sommarlovets sista dag anlände! Dom här 10 veckorna gick ju sen sist å slutligen i rasande fart. Mycket har vi hunnit med hemma, men många personer lämnade oträffade. En del planer oxå ogjorda men i det stora hela e vi nöjda med sommaren. Att återvända kändes väl för alla fyra lite sådär. Alla har vi våra orsaker till varför d hade varit roligare/känts bättre att stanna, men ändå med gott mod så for vi iväg. 

Väl framme så kunde vi snabbt konstatera att vi under vår frånvaro haft inbrott! Förbannat! 

Vi kom ju hem kring kl 20 å det var liksom matdax å nära sovdax för ungarna. Som tur hade en av vännerna erbjudit sig att hämta oss från fältet och hans fru var snabb att erbjuda mat å husrum då vi fått konstaterat av polisen att vi inte får övernatta. Tacka vet jag goda vänner!

Tjyyyvarna, alias Stinky å Morran i Os värld, så hade tagit sig in på gården genom att hoppa över staketet och sen genom bakdörren. Väl inne hade de metodiskt börjat söka genom. Numera vet man var fransmännen brukar gömma grejjer. Frysen, i saltgurksburkar, madrasser bland annat. Den påslagna kyl å frysen hade dom lämnat med dörrarna upp så tur att den inte tagit eld!

Polisen sa att då d inte hittar något brukar d börja dra ut eluttag å slå sönder vedkaminer för att hitta tomrum/gömställen. Så lång hann inte våra objudna gäster. Mitt gamla och framförallt tomma smyckesskrin hade dom hittat å söndrat men det riktiga med texten Bijoux hade dom inte sett. Var inte ens gömt. Dom hade plockat fram bilnycklar, husnycklst, registerutdrag å motorcykelnycklar men sedan hade de försökt med en cykelnyckel att få igång motorcykeln och då hade alarmet på den gått å skrämt bort dem. Det är iaf polisens teori utgående från var saker hittades och varför det fanns kvar så mycket säljbara grejjer. Så det visade ju sig att dendär motorcykeln var en bra investering! ;) verkar ju ha räddat oss från att bli av med en del värdesaker. 

Vi har försökt gå igenom vad som saknas men det är lite småelektronik och motorcykelutrustning som saknas. 

Efter att vi nu fått dörrar tillfälligt lagade å väntar på en låssmed som skall byta ut alla lås, så syns inte mycket märken. 

Det som lämnar kvar e känslan av olust å obehag. Att veta att någon gått igenom å rört alla ens saker, att någon vet vad vi har och vad som finns kvar, att veta att någon hållit koll på vårt rörelsemönster osv. Sannolikheten att dom kommer åter är inte stor men ÄNDÅ känns d olustigt. 

Man pendlar mellan att vara rädd å riktigt jäkla förbannad! 

O funderade mycke på det han med och funderar på om de kommer igen å varför de varit i lekrummet å hans rum å rotat å funderade på sin diamantsamling (vita stenar). Svårt veta vad man kan säga åt en 4åring?! Men nu e d Stinky å Morran som varit på besök eftersom dom var hungriga. 

Det blev inte så lyckad start på hösten här men hoppas d blir bättre å inte fortsätter i samma spår. 

Rivig avslutning

DMan kan lugnt påstå att det varit en rivig villavslutning i år. 

Då vi kom ti villan så hade barnen kläderna på ungefär så länge som d tog att komma ur dem, så va dom i vattnet. Inte så mycke simning men det var ingenjörskonster i strandkanten för hela slanten. Bygga dammar å kanaler, hinka vatten och liiiite lite simning.  

Sedan själva villavslutningsdagen så trodde man ju att man skulle blåsa iväg. 

Vattnet det steg något otroligt! Fast man fick ju vara glad över att det inte regnade!

Men vår feststämning var det inga fel på för det. Barnen tyckte raketerna var wow,  ååh, ååj...

Själva kräftskivan lyckades vi få till så att alla barn sov, dvs alla småbarnsföräldrar kunde njuta till fullo oxå.

Söndagens väder, då var d lugnare än då vi kom på fredagen. Kändes som att det nog var någon vädergud som satt å fnissade åt sitt partytrick. Solen sken och det kändes som en sommardag.

Sista kvällen i landet firades med förlovningsfest hos grannarna på andra sidan vägen. Fabbo P å Åsså (F) kollar att sockorna å skorna e som dom ska.

Loppan på loppis

Alltså sjuttsingen vad loppis är ett bra påfund! 

Har nu under sensommaren delat bord på loppis. Av 60 grejjer jag bärt dit är det inte många kvar att bära hem! Helt super! 

Sådant vi inte har nytta av längre och en del saker som för mig är skräp så har gått åt. Ibland har jag förundrat mig över sakerna som gått åt, att d verkligen går åt. Jag har inte haft nå dyra priser, just för att jag velat bli av med dem. Men iaf. Hellre en euro i börsen än skräp på garagevinden. Känns ju bra att någon har nytta av dem! Å O han gillar mer å mer loppis han oxå. Tycker om att gå å kika vilka häftiga, märkliga å fina grejjer det finns att köpa. Ibland fyndar även han! Idag så var han riktigt taggad på att köpa ett par skor med en studsfjäder under. Skostorleken alldeles för stor men då tänkte han att fadern kanske möjligen skulle kunna behöva sådana. :) oftast fyndar han något spel eller någon leksak.

Idag då vi var å tömde bordet å bar ut sakerna så gick vi ju bara förbi kassan, å en låååång rad med köande. O han säger högt å tydligt, men mamma, ska du int betala för sakerna. Ååååh, vad jag skämdes, samtidigt som jag lika högt försökte förklara att jåå, om jag sku ha köpt dem, men nu var vi ju å hämta bort våra egna saker som ingen velat köpa. Jag skämdes ju inte över att han sa så, för det var ju helt rätt tänkt, utan jag skämdes över det ifall någon tänkte att jag faktiskt stal. Nåja, bättre den vägen å att han förstått att man inte får stjäla. 

Spelårsöppning

Jag och mamma har haft som tradition att gå på Wasa Teaters spelårsöppning. Nu ha vi haft några års paus men ikväll var d dags igen.

Jag tycker d skoj att gå på teater men ibland så har man kanske haft en viss förväntning på en pjäs å sen så var den kanske inte så heller. Därför tycker jag att d varit kul å praktiskt att på hösten innan spelsäsongen börjar, att gå å se smakprover på det som skall komma under året.  

Summasumarum för året, deras röda linje, var humor. Vissa av pjäserna verkade vara riktigt sjukt roliga. Fanns oxå några med lite djupare tema men som ändå inte bara vara dystra å sorgsna, så ja tror nog att det blir något besök.

Sockerbröllop

Sitter i flyget påväg hem å försöker sortera alla intryck från resan.

Vi har blivit väldigt väl omhändertagna. Blivit skjutsade allstans å de har visat oss lite av de sevärdheter som här finns. Det är ju det som varit det bästa, att umgås med lokalbefolkningen, man får se och höra mer om verkligheten än man annars skulle ha chans till. 

Mot oss har dom varit vänliga men överlag är algererna vänligt sinnade. Vi fick massor av presenter och dom tog illa upp om man försökte betala för sig.

De hjälper gärna varandra, ställer upp med både tjänster å saker (funkar inte duschen så åker man till någon annan å duschar, om en familj e bortrest så e bilen utlånad osv). Dörren är alltid öppen! En del tiggare såg vi, och om de inte har möjlighet att ge pengar så ger dom vatten eller någon form av mat/frukt. 

På fredagen så for vi iväg utanför stan å gick på en fiskrestaurang. Efter det visade dom oss en utgrävning som härstammar från romartiden. En liten marknad besökte vi oxå. Centrum centrum av Alger är "hett" område och därifrån skall man hålla sig så därför kan jag inte riktigt säga hur det ser ut där.

På lördag likaså var vi ut en sväng till båthamnen och vandrade en sväng. 

Det är högsäsong här nu så stränderna är proppfulla med folk. Första dagen såg jag inte många i bikini men på denhär stranden var d något fler. Dom berättade att för några år sedan innan det blev så himla oroligt i världen med IS och sånt så var alla damer i bikini. Vissa saker som man oxå kopplar till deras religion, typ inte dricka alkohol, hmm... Det värkar kanske inte vara såå alldeles strikt som det kanske låter påskinas. Nog kanske i allmänheten, men innanför hemmets väggar är det annat. 

Det finns mycke potential här men det är som att man inte fick riktigt får till det. Hit kommer typ inga andra turister än de som har anknytningar hit eller så är det jobbrelaterat. Det är svårt att få visum hit. Bristen på färskvatten krånglar ju oxå till det. Vi hade valt att bo på hotell för västerlänningar. Men oxå fast d räknades till ett lyxhotell så var det lite sisomså med både vatten och el. Dom hade nog gjort sitt bästa och tex poolområdet var jätte fint. 

Säkerheten har dom satsat på. Nu har jag fått berättat för mig att poliserna vid vägkontrollerna är där för att inge ett lugn, göra stickkontroller, bombtest osv, dom satsar inte på "småsaker" som trafiksäkerhet då det finns större saker. På alla hotell så kollar dom bilarna som skall in på området, baklucka å motorhuv. Utanför alla viktigare statliga institutioner och ambassader är det stenkoll. Varje dag tar polisen/ armen/ säkerhetsstyrkor fast personer med koppling till terror. På flygfältet vaktas flygplanen av armen, med bössona skjutklara!

Politiken och byråkratin är ett kapitel för sig. Och då dom berättar att deras valuta inte är registrerad så fattar jag först ingenting. Men får sen förklarat för mig att man kan inte köpa eller växla in deras valuta någonannan stan än i Algeriet. Den liksom existerar inte. Och för en privat person att ha ett konto och få en överflyttning från tex något EUland så drt går inte! Och dom räkna upp hur mycke exempel som helst av sånt här. Man förstår inte riktit allt. Hur kämpigt och invecklat det är för dem, med sånt som vi tycker är så självklart.

Borta -ok, men hemma -oförskämt bra!

Vi har firat vår sockerbröllopsdag med att resa i 13h så det skall bli riktigt skönt att komma hem. 

Det är underligt vilken effekt barnen kan ha. Efter första sovmorgonen å en dag på tumis med egna sov å matrutiner, så e man sådär att jaha, kan resa hem nu. :)

Det är första gången som jag e borta från barnen såhär länge. F har aldrig varit å O har enstaka gånger sovit borta en natt. Fast jag har sett foton att de ser nöjda å glada ut å vet att d njuter av farföräldrarnas sällskap så skall det ändå bli skönt att komma hem å bara få kraman om dem.

Le mariage

Jag vet inte hur jag bäst skall beskriva den upplevelse vi var med om igår då vi var på ett äkta algeriskt bröllop! Så mycke annorlunda men ändå vissa likheter med våra bröllop.

Bröllopet var sagt att börja 21.30 på festplatsen. Vi var dock inbjudna som nära personer till brudparet så vi hade äran att få vara med i cortègen (bilföljet från lägeneheten till festplatsen). 

Brudparet var så glada, å speciellt brudgummen, över att vi var här. Han var riktigt nervös innan och tyckte det var skönt med lite västerländskt redan gift karlsällskap. Speciellt MA som har haft ett likadant bröllop. Med vi så pratar jag hela tiden om oss och min vänninans man MA å vänninans mamma. Eftersom hon själv inte kom på bröllopet så var hennes mamma med som min syster in crime hela kvällen. Jag ska berätta varför sen. Tänkte först att det skall väl vara onödigt men det var nog tur. Å vi hade det bra. Jag har hört hennes livshistoria från början till slut och fått veta en massa om landet, kulturen och politiken. Hon har varit franskalärare så hon pratar tydlig franska så jag hade åtminstone en chans att hänga med å hon hakade inte upp sig på alla mina felböjningar :)

Brudparet gick ut till bilen till ljudet av en orkester som stod i trapphuset. De spelade någon slags flöjt och hade slagverk. 

De körde i bilen efter brudparet och se spelade hela vägen, 15min, till festplasten. Vi i cortègen tutade och körde med varningsblinkers å gjorde oljud. På festplatsen väntade typ 300+ personer, som redan satt vid borden. Det var vi och övriga närmaste som tågade in och hade honnörsbord som väntade på oss längst fram, närmast brudparet som fick upp på en estrad å satte sig.

Sedan började festen å den kan väl sammanfattas med dans, olika små bakverk och klänningsbyte. Bruden bytte klänning SJU gånger under kvällen å mellan varje byte så var det dans och olika bakverk som serverades till bordet. Fanns inget "vill int ha", så de radade upp allt framför en så till sist hade man ett stort berg av bakverk på bordet. Men det var helt okej att inte äta upp för efter halva festen så delade dom ut påsar att bära hem dom i. Å så gjorde folket. Kassarna fulla! Så här såg det ut i halvtid. Avslutningen var en motsvarighet till vår bröllopstårta.

Klänningsbytena skedde i början inte så snabbt, kanske efter 1-1,5h men på slutet så var d ingångscermonin å lite dans å så ritualerna som hörde till så till den sista klänningen, motsvarighet till vår brudklänning, satte hon på sig där kring 04 snåret. Det är då denna klänning åker på som gästerna vet att nu är festen över. Gästerna vet aldrig på förhand hur många klänningar det blir och antalet klänningar är en indikation på välfärd/rikedom. Kan väl påpeka att sju stycken lugnt sagt är på bättre sidan, med långa mått. Klänningarna kommer i ordningsföljd, tyvärr har vi ingen bild på klänning nummer sex. 

I samband med denhär klänningen så hölls vigselncermonin. Då fick brudparet en slags hennatatuering ingraverad i handen. Bruden å svärmodern drack mjölk (!) i en ritual för att skapa god gemenskap de två emellan.

Även om par är bjudna så är det nästan bara kvinnor som kommer på bröllopet. Av 300 pers så var det max 30 karlar där. Då det finns de familjer som inte kan godta att kvinnor och karlar sitter i samma rum så fanns det ett skilt rum dukat för herrarna, dit endast karlar då hade tillträde. De såg ju inget av brudparet men bröllop anses som kvinnofest. Minoriteten hade sina slöjor/heldräkter på sig. De flesta tog tillfället i akt och var uppklädda i glittriga klänningar å höga (12cm) klackar. Även på gamla damerna. Sminkade var de oxå. Det var riktigt häftigt att se då man vet att sen då det är över så e slöjan på igen. Å vad de dansade! Det är det som bröllopsfesten går ut på, att damerna dansar. Det är en speciell dans med vissa hand- å fotrörelser. Inga pardanser här inte. Min kompanjon lärde mig rörelserna (så där ditåt ;)) under de första danserna å höll mig sällskap på golvet å sen efter typ femte dansen så e jag å dansar algerisk dans med bruden inför alla gästerna. Man kan lugnt säga att jag tog ut ALLT av denna bröllopsupplevelse! 

Algeriet

Algeriet är till ytan Afrikas största land och det tionde största i världen. Landet sträcker sig från Medelhavet långt ner till Saharas öken. Alger är huvudstad (där är vi). Algeriet har ungefär 39,5 miljoner invånare och är en republik.

 Arabiska och tamazight är officiella språk. Städerna i norr är starkt präglade av mer än hundra årigt fransk styre och här pratar därför många franska. Franskan har 1998 förbjudits som skriftspråk inom förvaltningen och även som talapråk i offentliga politiska tal men används av tradition inom näringslivet och inom utbildningsväsendet.

Klimatet är torrt till halv torrt, med milda och regninga vintrar och torra och varma somrar vid kusten. Längre inåt landet är det kalla vintrar och heta somrar. Kontrasten mellan de nordliga bergstrakterna och de sydliga ökenområdena är stora.

Stora naturtillgångarna (olja och gas) är landets ekonomiska ryggrad och de har världens femte största naturgasreserver.

Islam är den dominerade religionen. Över 90% räknas vara anhängare och så gott som alla räknas vara sunnimuslimer. För tillfället håller man på att här i Alger bygga en moskee som skall bli Afrikas största. Vi såg bygget och jaaa, den var STOR!

Ca 100 000 kristna skall det finnas men mörkertalet är stort. 

Utvecklingen av samhället och landet är svårt då det finns mycket korrumtion och krångel i byråkratin. Låg levnadsstandard och hög arbetslöshet är problemena här. "Garantilön" (typ lägsta lön man borde kunna då) är 180e/mån och medellönen ligger på 300-400e/mån.

Landets historia är blodig och främst i krigena, olika omvarv, för att bli självständiga fick många miljoner algerer sätta livet till. Landet förklarades efter sju års krig, självständigt från Frankrike 1962. Efter dethär har det varit våldsamma drabbningar på 1990 talet då flera 100 000 fått sätta livet till. Mycke problem med terrorism har dom haft men inga större dåd sedan 2008. Peppar peppar för vår del säger jag då bara. Ännu kontrollerar islamistiska grupper delar av landet och det finns såklart resteiktioner på var och hur och när man skall röra sig på olika ställen. Vi har det bra ställt på det viset att min vänninans man MA e med oss hela tiden och vi har privat, inhemsk, chaufför. Redan utan chufför skulle vi ha svårt att röra oss då inga taxichaufförer vågar/får köra kvinnfolk utan att ha sett ett äktenskapsbevis. Vilket vi ju inte går med i bakfickan sådär annars. Ring och samma efternamn är inte bevis nog.

Min vännina å hennes man e oxå bjudna på bröllopet men endast han kom. Hon är ju härifrån men hon reser ogärna "hem". Hon å hennes familj är inte strikt troget muslimer och hon har anpassat sig till ett västerländskt liv, vilket gör d lite krångligt att vara här. Hon passar inte in.

Igår kväll då vi kom så var vi först hem till familjen på middag å satt där och pratade. M har varit hit tidigare fler gånger så de känner honom och jag har träffat modern å lillebror i Paris. 

De bor lite bättre än medeltalet, enligt deras mått mätta. De bor inhängnat och sönerna som är kring 30år bor hemma och har egna rum. De har ett samlingsrum å balkong. Å de har råd att köpa saker till sitt hem.

På vägen från flygfältet till deras hem körde vi förbi flera bemannade poliskontroller. Men jag vet inte riktigt deras funktion för hålla ordningen på trafiken var det iaf inte. Ungdomar satt ut genom baksätets rutor å motorcyklar sicksackade å körde på bakhjulet efter att ha vinkar åt polisen å vi såg barn som satt i famnen i förarsätet å det gick ju inte nämnvärt sakta på dendär motorvägen. 

Under middagen hörde vi flera gånger då de smattrade gevärskott men dom satt lugnt vidare å åt å sa att det är någon som firar bröllop, att ingen orsak till panik, att då brukar man skjuta, eeh okej. Vi blev körda till hotellet efter att mörkret hade lagt sig å på de 15minutrarna såg man inte en endaste kvinna (eftersom d förbjudet för dem att vara ute efter solnedgång) men massor av karlar som stod å pratade, satt utanför någon butik, vid någon restaurang osv. Så det är nog många saker här som är lite annat än vad vi e vana med. 

En weekendresa på tumis

Fyra dagar skall vi vara på tumanhand på en som jag tror kommer att bli en annorlunda upplevelse! 

Vi åkte idag till Algeriet för att gå på bröllop! En ones in a life time upplevelse! 

En tillfällighet att vi har egen bröllopsdag i helgen oxå. Vi skall njuta av en minihoneymoon dessa dagar utan barn.

Det är ett rätt så strikt muslimskt land och jag har ju bokstavligen tentat min väninna på vad som är tillåtet och inte, för oss som turister och speciellt för mig som kvinna. Jag vill ju inte reta upp någon opasslig om man säger som så.

Mitt största dilemma har ju varit kläderna. Tänkte skippa hijaben (slöja/sjal som täcker håret, halsen och axlarna), men resten ska jag nog följa så gott jag kan. Inga shorts eller "korta" kjolar å inga djupa urringningar. Knappt man får ha bara axlar. Vi kan väl säga som så, det är svårt att hitta kläder som passar +40grader i skuggan och som täcker hela halva mig.

På privata tillställningar, typ bröllop e klädkoden friare så jag har hittat en jättefin långklänning att ha. En riktig prinsessklänning! 

Barnen skall vara med fammo å faffa på villan. O han var taggad till tusen flera dagar före å tyckte d ska bli spännande och såg inga problem med det här överhuvudtaget, F förstår inte så mycket av det hela men säger "åsså mussala" å var nöjd då man bekräftade att han nog skall få fara me storebror. :)

O han e en liten funderare så igår kväll då han sku somna så sa han, mamma tänk om vi glömmer bort varandra. Tänk om vi inte minns varandra då vi träffas nästa gång. Min lilla hjärtevän <3

Barnhemsträff

Den årliga mammabarngruppsträffen var ikväll.O kallade det för barnhemsträffen. :)

Mammor och barn som man vid det här laget har känt i 4,5år! Det e så himla kul att se hur barnen utvecklas å då småsyskonen nu oxå kommit med. På fem mammor e d nu tio barn. Så skönt då man hör vad andra barn å familjer har för jånor/vanor/rutiner/funderingar osv.

Man känner igen sig i så mycket. Det vara många leenden i samförstånd. 

Vi försökte få till ett gruppfoto. Mmm, gick rätt så smärtfritt efter att vi tutat i några att de inte kommer att synas på foto fast d sitter bredvid de andra. :)

Nästa år igen!