Jag har tagit tjuren vid hornen å äntligen gått å kollat födelsemärken. Några ska följas med å ett skar doktorn bort direkt (det var det märket ja gått å varit nervös över å som gjort att jag agerat struts å stuckit huvudet i sanden). Jag har ibland sådär att d bara väller över mig, att tänk om jag dör då barnen e små. Å ja har av någon anledning fått d till att d sku va hudcancer som sku vara orsaken. I flera år har ja skjuti upp denhär kollen (fast den hela tiden varit i bakhuvudet), men nu e den gjord. Nu får man svettas i någon vecka innan svaret kommer men sen får man ju hoppeligen andas ut.
Jullunch med kollegor från jobbet. Det var ju som balsam för själen. Äta mat med vuxna människor. Lite skvaller lite allmänt prat å ett gott julbord på Seglis gjorde att regnet inte kändes helt hopplöst. Hade ju önskat en vit jul, såklart men d hinner väl kanske ännu. O har leidon då snön regnar bort. Han funderade om regnet tycker om att äta snö. Jaa jo, då svarar han: Men mamma, d gör inget, jag tycker oxå om att äta snö. :)
Även om vi haft mycke program så har vi ändå hunnit med att vara ute å njuta. Att gå i skogen å hoppa på stenarna. Vilken lycka! F kämpa på att ta sig fram genom skogen. Ja fråga om han vill komma i famnen å jag skall bära honom, men nej. Han vill absolut fixa d på egen hand. Ramlade jag vet inte hur många gånger men nöjd å glad hoppa han upp å kämpa vidare. O lite besviken över att fåren inte längre finns i hagen. Han kunde inte förstå till vilken nytta d hade blivit mat. Gott kött blev det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar