Efter natten med mera sammandragningar så kom kroppen på att det är dags att börja spy som om man fick betalt för det igen.
Orkade hålla på i två dygn, sedan efter 15gången på bara ett få vakna timmar så gav jag upp och vi konstaktade barnmorskan som skicka iväg oss å sa att det nog är bäst att kolla upp läget och få hjälp. Så min födelsedag firades på förlossningen, men vilken tur. Med vätskan och medicinen mot sammandragningar och illamående de tankade i mig under kvällen är jag som en ny människa idag.
Det smakar till och med med tårta. :)
Hade någon igår sagt att d bara 6 veckor kvar nu att orka så hade jag haft ihjäl dem på fläcken men nu idag så känns det betydligt lättare att existera och orka igen. Tänk vad det kan ändra bara man får hjälp å mår bra. Har svårt att tro att kroppen håller ut enda till beräknat men man vet ju aldrig hur effektiva medicinerna är, kanske d tom går över tiden. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar