Båda barnen sover, äntligen!
Att flytta, eller om d nå annat d vet ja inte, men båda barnen e i oställning.
O gråter å gnäller å vill int, allt e dåligt. Frågar var hans hem är och var han bor å säger att han vill hem. Och vill knappt att någon ska få fara ti jobbet eller butiken.
F han har svårt att hitta ro. Han håller ju på med sitt svängande, rygg ti mage. Och nu när han kan det så gör han det i tid å otid. Svänger sig på nätterna å bollar in sig i hörnet på sängen å vet int hur han skall komma bort. Så han sover bäst i famnen, något obekvämt att sova i sittandeställning med han i famnen, fast vad gör man int för att få sova överhuvudtaget.
Småbarnslivet sådär annars e ingen dans på rosor just nu. Svårt att hinna finnas till och nu just fast vi nu råkar vara fyra vuxna här så känns d som vi inte räcker till. Båda skriker, en av hunger och andra av trötthet eller båda av trötthet eller båda av hunger. Eller av trots eller för att få uppmärksamhet. Det är en arma tur att man älskar sina barn över allt annat, att d är de viktigaste man har, annars hade man nog gett upp för länge sedan. Nu biter man ihop och ser framemot nästa dag och hoppas på en mindre kaos dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar