Exalterade söner som väntar på avfärd.
Idag har det varit transportsträcka körning (6h) ner till det området där vi vill börja semestern. Planen är att se Atlantkusten köra över Pyreneerna å komma hem längs Medelhavskusten, men vi får se vad vi hinner med på dehär 10 dagarna.
Området vi kom till idag så heter Vendee.
Under ancien regimen (i slutet på 1700talet) gick det hett till här. Folket här var trofasta rojalister (ville inte ha demokrati) å ännu idag trots att de förlorade är regionen och folket kvar sin konservatism och religiöshet. Området e oxå känt för sina långa sandstränder och för de speciella träsken. Naturälskrens paradis sägs det men vi tänkte skippa träsken för det lär vara invaderat av mygg!
Campingen vi bor på e ju hur fin som helst. Nere vid havet. Det verkar vara ett ställe hit folk kommer å semestrar å e hela veckor. Finns inte så många platser för campingbilar utan folk hyr i sig i små stugor. Lekparken var ju helt kanon. O i extas! Å kompis hittade han på några minuter (å pratar franska lekfraser oxå fast vi e med).
Bilresan gick bra, ibland sov båda, ibland grät den yngre, ibland var den äldre led att sitta still men många gånger hördes d skratt av dem båda å O han shåpar å gör sig till så F håller på att kikna av skratt. O satt å höll F i handen ibland oxå. Syskonkärlek. <3
Nu somnar vi till ljudet av två snarkande barn (i samma säng på loftet, lite nervös att den yngre på något vis skall lyckas ramla över skyddsnätet) å ljudet av havet som brusar. Vad vi saknat havet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar