Att vara på resa med F var nog en liten utmaning. Han var inte allt för förtjust i att sova på hotell å äta på restaurang. Så vi tycker nog alla att d rätt skönt att vara hemma igen. Lite bättre rutiner å större kändare ytor att röra sig på.
Vi e i slutet på oktober, vilket hemma betyder att långkalssongerna åkt fram. Jag tycker d svårt att få till det med kläderna här, ständigt har barnen för mycke kläder på sig. Båda gossarna hör till dom som har bra grundvärme inbyggd. :) Vissa turor har vi haft problem med att lyckas ha kläderna på O. Vi klädde på och han av. Då besökare gick med stickasockor å fleece ville han vara näck :)
Hösten e här på allvar. Temperaturen ligger på +10 men i solen riktigt så d hettar. Jag trodde jag hade en höstros buske, men jag tvivlar nu. Alla mina rosbuskar (typ 6 stycken) så har eller håller på att börja blomma för omgång två i år. Bellis blommor i gräsmattan.
O syns lite dåligt men han sitter uppflugen i trädet. Vi blev tvugna att sätta som regel att man inte får klättra högre än muren. D blev lite för modigt.
Fotot e från en skogsstig vi brukar använda för att komma naturen nära. Vi går/cyklar här flera gånger i veckan. Å just då skolan hade börjat så berätta O ti mig att barnen inte vet va han heter. Han har ju hittills alltid kallat sig Oier, av vana men oxå för att han haft svårt att säga sitt namn rätt. Nåå, vi övade på det där i skogen å då han tänkte på det så fick han det rätt. Nåja, sedan tre veckor senare då fammo å faffa var på besök och vi gick just här. Så stannar O å säger Fammo, jag heter O (å så rätt uttal på namnet). Överlycklig gosse! <3
Så rätt häftigt, för d finns ju någon filosof (minns inte vilken) som använde sig av denhär teorin. Då han undervisade så gick han omkring, så stt hans elever skulle få något att förknippa ihop faktan med de intryck de hade just för stunden. Tycks ju fungera :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar