D konstigt när man får ett dödsbud, d tusen tankar som börjar snurra å man börjar gå igenom både det ena å andra. Vissa mer logiska å andra helt ologiska funderingar.
Det känns oxå lite konstigt när d kusiner, liksom samma generation som dör. Man ser på sig själv, sin ålder, livssituation å tänker, aldrig i världen att jag är klar med detta ännu! Å sen slår det en, mmm, döden va ju just en av dom sakerna som man inte alla gånger kan påverka.
"Slumra så tyst från sol och vår,
Slumra så stilla från smärtans tår.
Ljuv är vilan i ljus och frid
Fjärran borta från livets strid"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar