Si å så

D går ju lite si å så med att bara vara jag å barnen. Dagtid går d relativt bra men kvällarna och då speciellt Os nattande e lite knepigare. DÅ får han enorm längtan efter sin pappa. Frågar efter honom med tårarna rinnandes längs kinderna. Han vet vad jobbet betyder men han måste nog snart fundera varför pappa aldrig kommer hem från jobbet. Frågandet dagtid e lättare att avleda men trötthet i kombination med saknad (och en liten som vill ha uppmärksamhet) så e d lite svettigt nog. Nattandet e nog en stund då O skulle vilja ha mig för sig själv allra helst men godkänner nog om F måste vara med.

D har inte gått så många dagar så d blir väl bättre, men man blir själv så lessen att se O så olyckligt lessen. O e till person en sådan som vill ha på klart var alla är och vill helst att alla skall vara samlade. E d något vi ska göra eller skall fara iväg på så säger han så gott som alltid: O, F, mamma å pappa med! 

Den lille förstår sig nog inte så han lider inte. Han har däremot börjat avfyra äkta leenden han. D så man smälter. Han passar på att göra d nattetid oxå så då e man helt plötsligt inte lika trött. 

De senaste dagarna har vi trots blåst varit ute å grejjat, vattnat granhäcken, matat fåren, övat med cykeln (stödhjulscykel), sett på båtar och krattat å måka sandin å lastat Os lastbilar med sten. Lastbilen har lastats om å om å om igen. 

Lunch på stan gick oxå helt ok. Hade nästan förväntat mig något värre men d gick bra. En sov å andra SATT å plocka i sig med bra aptit. 

Min farmor har oxå fått träffa sina barnbarnsbarn och d va roligt att O inte var blyg trots att d var i julas som d senast hade setts.