Jul e nog ett märkligt fenomen. Att d kan framkalla sådan stress, jag begriper inte! Varje år så säger man "Näe men i år tar vi d lugnt. Inget invecklat. Lite mat, lite klappar å så e d bra". Men likväl ju närmare datumet kommer så kommer julstressen krypande. Man vill så mycket, att d ska vara på ett skilt sätt, att d ska följa någon slags tradition, jaa jag vet inte riktigt vad det är som framkallar stressen.
Ifjol var jag och O hemma hela december så hann förbereda oss, i år kommer vi hem endast på snabbvisit. Så få se om jag sparar stressen som jag spritt ut på hela månaden till de få dagarna vi e hemma istället. Kan ju ändå liksom inte göra så mycket åt varken städning, gardiner, pynt eller mat härifrån.
Ännu har ingen julfeelis infunnit sig, men då e d ju krig 8-12 grader här, ingen snö eller frost och så pratas d inte lika mycke om julen här. Här e ju vår julafton en vanlig arbetsdag. Finns nog mycke godis, presentförslag, bollar och pynt, marknader men ändå e d inte som julhysterin sku vara lika påtaglig här eller så har den inte börjat än. Vi får se!
Nästa helg e d lillajul. Skaffat oss glögg och pepparkakor att förtära så nog skall d väl bli någon ordning på julkänslorna. Sådär egentligen tycker ja om julen, eller d som hör till. Julgranen, mycke ljus, besöka gravarna, maten, klappar givna me omtanke, snön och chokladkalendern.
Kansk då man e hemma att man tar firandet för givet, men i år känns det som att d viktigaste för oss e att få träffa alla dom vi saknar å har bort då vi e här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar