Svårt att slänga

Hur kan det vara så svårt att slänga gamla saker?!? Jag har ju som sagt sorterat å gått igenom gammalt som jag haft hos mamma. Alla mina skolböcker/papper från åk 1 till nu min sista examen. Varför har jag sparat dem och vad skall jag med dem till?? Likväl var det svårt att slänga men dom for. Likaså alla mina tidningssamlingar. Jag har ju alltid varit en läsare och jag samlade på alla sådana ungdomstidningar som typ solo, frida, cosmo osv osv. Jag till och med hittade mina gamla Eos och scoutposten. Men allt slängde jag. Blev två soptunnor med bara tidningar! 

Sparade alla mina gamla ungdomsböcker såsom Enid Blyton med Vi Fem, Alfred Hitchcock med Tre Deckare Löser och Kittyböckerna. Det var sådan nostalgin så dem kunde jag bara inte slänga. Blev väl typ 7, 8 plastpåsar. :) Barnen får läsa dem sedan för det är riktigt bra böcker att börja läsa då läsintresset skall väckas.

Dagböcker däremot, SOM jag har skrivit. Hittade ca 20stycken. Jag har hört så många som harmat sig över att de i något svagt ögonblick slängt dem å vad de ångrat sig sedan. Jag slängde inte mina. Dom får finnas i sparon. Kanske läser jag dem någon vacker dag eller någon gång då jag krisar och vill börja forska i mig själv eller sedan då jag blir dement och behöver få ledtrådar. Vi får se! Men svårt var det att sådär på några timmar bestämma vad skall jag kasta och vad skall jag spara från mitt 30 åriga liv.

Det var känslomässigt svårt för samtidigt kändes det som att jag städade i mitt inre.