Hjälper med det mesta. Han säger ju ofta, jag hjälper dig eller jag vill hjälpa till.
Svårt ibland då man kanske inte sku vilja ha den där hjälpen alla gånger, men man sätter sig i en knepig sits om man börjar säga nej då han så gärna vill. Då lär man inte få honom att hjälpa till då man själv vill heller. D att hitta en sorts balansgång. Hjälpa till, men i den nivån han kan å klara av å utan att d uppstår farliga situationer. Inte alla gånger så enkelt.
Hur löser man det så man inte gör honom besviken?
Hade en diskussion hur vi sku lösa d då ja höll på att måla. Ville verkligen inte ha någon hjälp med just det ;) å jag skyllde på det ena å d andra.
Dialog:
Jag: men jag håller på måla taket å du nåckas inte hit
o: jag kan använda stegen
Jag: men jag behöver oxå stegen för att nå till taket
O: men mamma, vi kan turas om!
Klart på den diskussionen liksom :)
Fast oftast nöjer han sig med vilken uppgift som helst. Staka ut en ny fårhage igår å O han var med på noterna. Å bra gick det då han fick gå i följe med två pinnar under armen. :)
Å en till bra sida e att han e väldigt omtänksam över lillebror. Även om inte orken räcker till å han oxå har leidon av att vara en "duktig" å snäll storebror (jag vet inte hur ofta man hör sig själv säga att ni ska dela på leksakern/turas om osv) så e han ändå väldigt omtänksam. Han håller ett vakande öga på vad den yngre utan förstånd håller på med. Å tur det för det händer ständigt något med F. På foto så ser man då han har bestämt sig för att simma, där vattnet går över pojken! Men han fatta ju iaf att rumpan före :)
Mån att d ska ordnas barnvakt åt F om tex jag å O ska iväg på nå. Han fixar d å frågar innan jag hunnit fråga. Här om dagen så var det ett skräckscenario. Jag gick snabbt in å M gick snabbt in i garaget. Barnen uppe mellan byggnaderna å lekte. Då jag kom ut står O nere vid vägen (70m bort) å pekar mot diket å ropar Hjälp Mamma, F. Jag tänkte ju direkt att nu har ju F ramlat i vattendiket å dränkt sig. Vi kuta båda dit men O hade stått å pekat över diket mot vägen. Men d så högt gräs på vägkanten så jag såg inte F då han stod på vägen. Ni kan föreställa er vilken hemsk känsla som hann infinna sig! Kändes som tiden stod stilla. Tårarna rann av lättnad. Följande dialog utspelade sig.
O: mamma, nu var d nära ögat!
Jag: Mm
O: att F sku ha ramla i vattne å drunkna
Jag: Mm
O: å då sku F ha dött
Jag:mm
O: å då sku vi int ha haft någon F mera
Jag: mm
O: å då sku vi ha vari lessen å börjat gråta
Klarsynt sanning av en 3,5åring!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar