Barnen skriker ikapp å står å strider om samma leksak. Ord som turvis och tillsammans höjer tårmängden å volymen ännu ett snäpp. Och i nästa sekund, efter att man föreslått att nu går vi ut, så i ett fingerknäpp e d allierade å springer skrattandes undan (å hjälper varandra) då man skall försöka fånga in dem å få på nå kläder.
En står å hoppar i sängen kl 04:45 klarvaken å redo för en ny dag (måste?! ju vara inne i någon utvecklingsfas eller mer tänder eller jag vet inte vad) å den andra drar täcke över huvudet å informerar att han skall vila en stund till då d väckning inför skolan (trots att han sovit nästan klockan runt). Undras vem han släktas på ;)
Å då man lagat mat, maträtten som slukades för någon vecka sedan, inte duger nå mer. Å den yngre börjar med god aptit för att se att brosan inte e lika förtjust å börjar spotta ut. Eller den ena kan int stilla sig å håller på me nå dansmoves/stämbandsövningar för falsett å den större hänger på å säger glatt, titta mamma vad F har lärt mig.
F e sådär annars en riktig härmapa (av storebror) nu just. Heeela tiden iaktar å härmar. Oftast till förtjusning men så ibland blir d för mycke å O ropar mamma ta bort den där bebisen jag vill vara i fred. Å den yngre gallskriker då han inte får vara med storebror. Hårt liv!
Jaaa ojoj vad man känner då hårstråna ändrar färg.
Men sen då klockan e slagen å sömnen väl infunnit sig å energiknippena har slocknat för laddning, så ser man på grynen sina, ler, känner stolthet å värme å tänker nååå int va d ju så jobbig dag ändå. Kanske en mors tankar för att orka sig igenom småbarnsåren, självbevarelsedrift kallas d väl :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar