Jag tycker int riktigt om att vara ensam hemma med barnen då M e borta hela arbetsveckor. Nu e d två, hem å byta bagage å iväg igen. D brukar nog alltid gå bra men d känns ändå lite sådär otryggt ifa d sku hända något, med mig eller någon av pojkarna, så då det bara går försöker vi ställa det så att någon kommer hit å hälsar på då samtidigt eller planerar sin resa hit delar av det då M e borta. Å idag far M ti varmare bräddgrader å mommo kommer från kallare. Ena lämnade jag av å den andra hämtade jag upp. Övar på mina chaufförs kunskaper :)
D e tur att d finns alla möjliga tekniska hjälpmedel för att hålla kontakten å d hemlängtan söker sig på så e d bara å ringa eller sätta ett meddelande eller skicka en bild över va vi håller på med. O e ganska sådär intresserad å funderar på döden å döda personer. Å då moffa här tidigare i månaden var i Australien å segla så prata vi om det då å O sku ha vila ring så han sku få se båten å allt detdär. Men med tidsskillnaden så kunde vi int ringa då d var natt. Så ja sa att moffa sover då han e där på andra sidan. Å O spärra upp ögonen å fråga ha min moffa dött!
För jaa, sover, andra sidan... D väl kanske lite så som vi ha förklara döden, gravgården å himlen osv. Så innan vi hade det utrett så va d en olycklig O.
Destu lyckligare e bröderna då d umgås. För varje vecka så märker man hur lättare å lättare d börjar gå för dem att leka, kommunicera och diskutera. Även om d mycke bråkstunder ännu så har dom minskat å ja tror värsta delen av småbarns "uppförsbacken" börjar vara bestigen nu. D blir lättare me allt. En liten bit kvar men snart.
Här e d teamwork på högsta nivå, då saltgurksligan e ut på räd. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar