fredag 11 november 2016

Nationalparken Gorges du Verdon

Efter en natt hos kusin H så började vårt Provence äventyr. Då man tänker på Provence så tänker man kanske i första hand på Nice och Cannes och Monaco å sommar å sol å hav å stora båtar. Det där har vi sett innan vi flyttade hit så därför blev det nu lite annat.
Vi hade spanat in en nationalpark och på vägen dit upp så stannade vi i Fontaine-de-Vaucluse. Här finns Frankrikes mest kraftfulla källa, och den femte största i världen, och den sprutar upp till 90 000 liter per sekund från en underjordisk flod. Vattnet i floden det var så klart så klart. På fotot ser vattnet ut att ha alger i sig, men det är bottnen som lyser genom i grönt. 
Efter det blev det byn Gordes. En liten by med fin utsikt över vinranksfälten och bergen. Husena här är byggda på ett speciellt sätt och fast den är flera hundratals år gammal så misstänker man att den är arkitektplanerad. 
Att köra genom landskapet var väldigt fint. Vi körde genom Plateau de Valensole som är ett av de ställen som är välkänt för sina lavendelfält. Nu var det inte säsong men man fick iaf en bra uppfattning över hur det ser ut. Jag måste låna en bild från internet för att visa hur d ser ut på rätt säsong. Så långt ögat kan nå åt alla håll, i tiotals kilometrar.
Framme vid Nationalparken, Gorges du Verdon, fick vi en naturupplevelse som hette duga! Naturen jätte fin och så mäktig att den helt enkelt är svår att beskriva å den går inte att få på foto! 
Verdonklyftorna är ett av Europas mest dramatiska naturfenomen. Den mörkgröna floden flyter genom en brant dal och snirklar sig fram. Ravinen är 25km och ibland är stupet 700meter och ibland 180m. Just där så kan man vandra ända ner till klyftans botten. Mesta dels är det obebott men det finns ett fåtal samhällen längs med vägen. Detta område besöks ju av äventyrare (vandrare, kanotister, klättrare, cyklare och bungyjumps hoppare) och vi konstaterade att det skulle vara en upplevelse att vandra här! 
Floden rinner ut till en konstgjord sjö med riktit blått vatten, nästan turkost. 
Att vara här nu när turistsäsongen var över var skönt. För att vara här då det är smockfullt kan man bra hoppa över. Vägarna är serpentinvägar å att mötas är inget nöje. Dom här vägarna var lite besvärliga för oss medlemmar i Team: Bli Lätt Åksjuka. Att köra ner från bergen ut mot kusten, i solnedgången, var riktigt fint.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar