Mamma som gäller

Det e mamma som liksom gäller nu just i detta hushåll. Den yngre tycker d mojjigt att väcka mor sin en gång i timmen nattetid, bara för att kolla läget att morsan e på plats å hjälper en komma sig till ro efter allt rullande. Att d ska vara så nödvändigt att hålla på å svänga sig, rulla från ena sidan sängen till den andra, bara för att man kan liksom. Nattetid. Jag förstår inte.

Den äldre är inne i en period då mamma skall vara med allstans. Vill helst jag ska bära honom. Sitta å äta i famnen. Vägrar somna utan mig osv. Puh! Tycker väl kanske att F har lyxigt så varför skulle inte han få ha det lika bra?!

Och allt detta frågande, kräver ju nerver av stål. Mamma, vad e d där? Mamma, vad gör d där? En hel hop med frågor hur, vad, vilken och varför. Om d sku räcka med att fråga en gång, men då nyfikenheten inte stillas så enkelt. Vi bor ju i ett bostadsområde med typ 50 hus och då vi e ut å cyklar så frågar han: Mamma, vem bor där (vid varje postlåda)?! Jag vet inte, det är inget godkänt svar.

Vi håller på att läsa en bok om en flodhäst som flera gånger blir tillfrågad av sina vänner om han kan hjälpa dem men han svarar varje gång att nej han orkar inte. Så slutligen hamnar han i knipa själv och behöver hjälp men ingen av vännerna hjälper honom. Os kommentar: 

Men... Var e  hans mammma?! 

Mm, d väl så det är, att vara mamma, guida å hjälpa genom livet, göra sig obehövlig men finnas där då det behövs.