Franskt pepparkaksbak

I dag har vi visat våra lilla julstraditioner åt våra vänner här. Just sånahär tillfällen så märker man hur insnöad i sina traditioner å rutiner man är. Speciellt då dom frågar varför vi gör si å varför så å varför e d viktigt för oss osv. 

Pepparkaksbak med fyra barn var en utmaning men d gick bra. Fransmännen har ju aldrig bakat pepparkakor så föräldrarna tyckte d va lika skoj som barnen. :)

Färdiga pepparkakor tyckte dom oxå om å vi franskade till dem lite å provade äta dem med foie gras å dom som tycker om det så tyckte oxå att det var smarrigt.

Julglögg med och utan spädvärk fick godkänt. Här firar man inte alls jul på samma sätt som vi så dom tyckte d var roligt att vi har traditioner och att dom fick vara med å se.

Efteråt så bjöd vi på tacos å oxå d var något nytt för dem. Iaf i den formen me mycke olika sorter som vi brukar ha.

Julfeelis

Idag e d bara en månad kvar till julafton! 

Idag e första morgonen som d har känts som att d kanske skall infinna sig lite köld här, +4 grader å jag fick rota fram vinterkläder. Första dagen som d mössa och vantar som gäller. Lite skönt med fräscht kall morgonluft. Fast sedan då jag hämtade så var det +10 och hällregn. :/

Vi har inte varit inne i centrum sedan det small men idag var jag å F på mammabarnträff. Vi tog bilen istället för tåget så då kändes d helt okej. Kyrkan e lite på sidan om centrum så den delen av stan känns oxå säkrare. 

Galerie Lafayette har minskat sin försäljning med 50% just för att folket inte vill/vågar sig in dit. Både varuhuset Lafayette och Printemps har stora fina juldekorationer som varierar varje år och som brukar vara en stor turistattraktion. Inte i år so far iaf. Det kan nog hända att såväl julmarknaden på Champs Elysees som vid La Defense har färre besökare än tidigare år. Vi kommer iaf inte att besöka någon av dem.

Jag passade på att vara in och handla pepparkaksdeg från svenska affären. Skall ställa till med pepparkaksbak någon dag. Skall se om våra franska vänner vill vara med oxå. Risgryn och glögg har kommit med leverans från Finland redan, så snart börjar vi vara klara inför julladdningen. Måste till Ikea och köpa lite julmust ännu. 

Fornhistoriskt

På förmiddagen besökte vid det sista vi ville se av Bretagne, för denna gång iaf. 

Först körde vi ut till en liten halvö, Quiberon, men fin natur och som har en väldigt lång sandstrand. Vi förstår nog att det är packat med folk här på sommaren.

På vägen ut hit så körde vi förbi sandstränder med många bunkrar från kriget. På halvön vart vi var hade man under ett slag hart ihjäl 10 000 rojalistiska soldater då de under ett misslyckat upprpr under franska revolutionen. Utöver det så är det många många soldater som fått sätta livet till under världskrigen.

Under helgen har vi kört genom otaliga små byar men oavsett nästan hur liten så har dom haft en kyrka, relativt stor oxå. Och annorlunda till utseende. Alla har haft häftiga tinnar och torn. Och här har man tänkt till så de skall klara vädret. Bastanta byggnader. Mossbeklädda byggnader.

Sista anhalt blev vid byn Carnac. En plats som är en av världens främsta förhistoriska platser. Megaliterna kan vara placerade på olika sätt och har då olika betydelse. Här i trakten finns det totalt nästan 3000 menhirer radade enlig ett visst mönster. Det är flera olika områden som tillsammans utgör ett större område. Man påstår att det skulle tyda på mänskligt tecken från 4000 f.kr. Man har på oklart vilken betydelse de haft men tror att den är religös. De exakta mönstren tyder på att det skulle kunna vara en astronomisk kalender av något slag. 

Dethär som vi besökte var det största enskilda med 1099 stenar.

Utsikt som heter duga

Båtar och segling e ju ett stort intresse och det råkade sig så att två trimaraner som e ute efter att slå världsrekordet i jordet runt segling låg i Brest hamnen å väntade på tillräckligt hårt väder för att på snabbast möjligast tid kunna ta sig runt klotet. Vi hade tänkt att vi sku gå å kika på dem men det rätta vädret hade infunnit sig under natten och de hade stuckit iväg. På 5h hade dom kommit just 140sjömil, snitthastighet på 32knop. Så vill dom ha det de kommande 40 dygnen. Inte avundsjuk! 

Vi körde ut till fyren St Mathieu. Häftigt ställe där man hade slagit två flugor i en smäll å hade fyren som något slags kyrktorn.

Efter det så tog vi sikte på Pointe du Raz.

Heeelt sjukt fina utsikter har vi sett under helgen men detta ställe hade maffig utsikt. 

I Bretagne är kunskapen om tidvatten en överlevnadsfråga. En skillnad på 12m mellan ebb och flod gäller det att förstå sig på havet. Det finns tidtabeller som noga anger när det är vilket och när det ändrar. Sundet mellan Pointe du Raz och Ile de Sein är ett av de mest svårseglade vattnen i världen. Då strömmen är som starkast är den 9knop. Och det måste seglarna se med egna ögon, från land dock. :)

Och man såg, idag då det var lugnt vatten såg man hur vattnet porlade å vågade och hade man inte vetat hade man trott att det var klippor å skär under vattnet som gjorde så d vågade men nej, det var tidvattenströmmen.b 

Från gårdagens vind till dagens solsken å lugn var helt otroligt. Picknick här med lokalmat var en självklarhet.

Den lokala maten är crepes och alla möjlig havsmat. Crepes (plättar) här är goda men det som gör dem speciellt är sylten/smörsåsen som man sätter inuti. Musslor och ostron har vi ätit varje dag. 

Här finns ju ett överflöd av sånt så priserna är där efter. Ostron som annars e dyyyra så kostar här mindre än en BigMac måltid. Vi har suttit å ätit mellan 2-3h per kväll å barnen har klarat av det. Med lite pädd å kritor att rita med å rätt sorts mat så har tre rätters gått bra utan att stressa. Matdelen e ju den som alltid e ett litet "får se hur det går" moment.

Sjöbusar i Bretagne

Även om d verkar som att läget skulle stabiliseras i Paris så känns det ändå otryggt att vara där omkring. Moffa å P var påväg på semestervecka på egenhand så vi for med över helgen för att komma ifrån oroligheterna.

Bretagneområdet, Astrix och Obelix rike, är en halvö i nordvästra delen av landet.

Man har ett eget språk här, bretonska. Något slags hopkok av franska, brittiska och keltiska. Kulturen här är stark och under många århundraden har det utspelats strider mot att tillhöra ett enat Frankrike. De som flyttade hit på 400talet kallade området för Lilla Britannien och deras seder och traditioner lever starkt kvar ännu. Man började höra till Frankrike först på 1532. Ännu idag så sägs det att folket här har svårt för Parisare. :/

Man livnär sig främst på fiske och turism.

Naturen här e väldigt skiftande. Allt från stora slätter till långa sandstränder till klippblock och höga uddar. Helt klart en naturupplevelse i vår smak. 

Vi startade med ett besök i Saint Malo, sjörövarnas tillhåll. Som de flesta andra kuststäder å byar i Bretagne så lever de upp under sommarmånaderna. Vissa mer än 4dubblar sin invånarnängd.

Saint Malo är känt för sin gamla stan som är ute på en liten smal holme och hela gamla stan är ringmursomgärdad. Staden har så höga murar för att området varit hårt drabbat av sjöpirater.

Vi hade tänkt att vi skulle gått å strosat men det blåste hård storm å regnade så det var inte en tanke på att vilja vara ute. Den biten vi försökte gå så höll vi på att blåsa iväg och vinden piskade upp sanden så det var ingen fröjd. 

Vi såg därför den norra delen av ön från bilfönstret. Även om det var tråkigt väder så var det på något vis häfigt att se hur det kan vara då stormen verkligen ligger på här.

Vi såg bland annat en damm som är den första i världen där man tagit tidvattnet till nytta då man producerar el.

Det finns hur mycke fyrar som helst här och draget till havet stort så vi körde ut å kollade på några. Ute vid Cap Frehel blåste det så hårt så vi vågade inte ta ut barnen ur bilen ifall vinden skulle ta dem å d skulle blåsa över kanten. SÅ hårt blåste det! 

Ute här på udden finns ingen bosättning nära då det är hårt väderpinade områden. Endast två fyrer. Då man stod här och blickade ut över havet så var man inte ett dugg avundsjuk.

Vi körde vidare längs kusten enda ut till västra sidan och mot Atlantkusten.

Där stod vi på fastlandet och beskådade fyren Ile Vierge, som är världens högst konventionella fyr med en lyshöjd på över 84m över havet. Den är 1,5km ut från kusten på en liten ö. Mäktig syn! 

Brest blev sista anhalt. En stor stad med fin naturhamn. Staden har varit viktig för franskaflottan och ännu idag är den i användning och används främst av Nato.

Brest totalförstördes under andra världskrigets bombningar, endast ett fåtal byggnader fanns kvar vid krigsslutet.

Beaujolais nouveau 2015

Den tredje torsdagen i november e nästan som en helg dag i Frankrike. Dagen då årets Beaujolais Nouveau kommer. Många krogar å restauranger har special tillställningar och platser skall bokas på förhand och det är lite folkfest. Man firar med fyrverkerier och musik.

Presidenten har sagt i flera tal till nationen att folket inte skall vara rädda, inte sluta leva sina liv, inte sluta vara ute på stan.

Vi testade dock vinet här på hemmaplan.

Säkerhet

Det har varit lugnt några dagar men idag har det varit action igen. Polisen har haft razzior och folk har delvis sprängt sig eller blivit skjutna av polisen. Dom som haffades idag hade planer på att spränga vid La Defense. 10km bort från oss. Det shoppingcenter som vi brukar besöka och tåget in till stan går under detta shoppingcenter. En av stationerna som vårt tåg stannar på är just där. Knappast är det shoppingcentret dom vill åt, även om det är ett av Paris största, men det är ju oxå ett businesscenter. Många stora å höga byggnader fyllda med folk. Finns 14 byggnader på över 150 meter, så det ryms rätt så mycke folk in på dom ytorna. Någonstans stod det att 150 000 pers jobbar här.

118 husrannsakningar har gjorts idag och vi såg en här i Croissy. Vet inte om den var av storleken så att den klassas in i de 118 men vi var ut å gå till butiken å just före butiken så hade bombgruppen å polisen haffat en kille å gick igenom hans lägenhet. Killen verkade helt lugn så kanske han inte hade något ofog pågång utan tillslaget var mera ett försäkerhetsskull, men man blir ju nog lite skraj iaf då det är så nära.

Å på tal om nära. Vi känner ingen som blev dödad eller skadad, men två av Ms kollegor gör det. En hade mist två nära anhöriga och en hade en kompis som fick ett kulhål i axeln. Bekantas bekanta. Börjar vara som i ankdammen hemma.

Vi har dividerat mycke av å an om vi ska vara rädda och hur vi skall förhålla oss till allt. Finska ambassaden har gått ut med restriktioner om att man inte skall res hit i onödan och för vår del att vi skall deklarera när vi e här och inte, så att de har koll på oss. Vi är uppgraderade att vi bor i en riskzon nu mera. 

Life goes on, M har ett jobb här som han skall sköta. Det går inte att hålla på att vara rädda men försiktighetsåtgärder för man väl nog ändå lov att ta. Vi funderar starkt på ifall att jag å barnen skulle ta ett tidigare jullov å komma hem tidigare än tänkt. Då man inte är tvungen att vara här så kanske man inte behöver vara det heller. Vi får följa med å se hur det börjar arta sig.

Lugna gatan

Det ligger ett lugn över stan. Folk har nog börjat söka sig tillbaka till sina rutiner men  lite avvaktande. Inne i centrala Paris så vill myndigheterna att man håller sig undan och inne. Mycke e oxå stängt. Typ alla ställen som kan göra att d blir folksamling är stängda. Vi hade tänkt åka till en park men den var stängd så vi besökte en annan större naturpark istället. Rätt så mycke folk i rörelse men jag tror att många parisare känner att de måste ut ur stan och försöka hitta ett lugn innan en ny vecka börjar. 

Då vi ser på nyheterna och bilderna från dåden så känns det som att man ser på bilder från någon plats annanstans, långt bort. Sen slår det en att Nää just det, det här har utspelat sig typ 20km från vårt hem. Då det börjar smälta vad som verkligen har hänt så kommer känslorna. 

Landssorg

Igår då vi kom hem och hörde om skjutningar inne i centrala Paris förstod vi inte vidden av det faktum som hände under följande timmar. Vi var vakna och följde med utvecklingen långt in på småtimmarna. 

Även om dåden inte skedde på vår sida av stan så blir man ändå skraj och nervös över vad nästa grej blir. Man kan ju råka befinna sig på fel plats vid fel tillfälle. Andra terrorattacken på 10 månader så onekligen verkar det ju som att vår nuvarande hemstad är utsatt!

Då vi under hösten suckat över att d varit mycke stillastående tågtrafik pga misstänkta föremål, så vi får väl nog sluta sucka å konstatera att det är verklighet man får vänja sig med. Helldre står man ju å väntar än råkar bli sprängd, så att säga.

Media har hört av sig och både Vbl å Pohjalainen har intervjuerna på sina hemsidor. Det är svårt att förklara känslan här nu just. Folk e inte rädda, mest arga, ledsna å chockade. Den här gången är man mera oroliga än i januari. Då var det mot en tidning och en judisk butik, nu var dom ute efter att panga på där det rör sig mycket folk. Myndigheterna har stängt alla offentliga platser och simhallar, ishallar, museer osv håller stängt åtminstone över helgen. Alla sportevenemang är inställda och större ställen som typ Disneyland är stängt. Man vill att folk skall hålla sig hemma så långt som det är möjligt. Alla väntar ut vad följande steg skall bli. Småningom övergår livet till det normala. Vi var ute på marknad här i våra kvarter och det var nog lika mycke folk som vanligt. Vi hade tänkt åka in till centrum idag men den planen övergav vi nog hastigt då vi började förstå vad som hänt. Inne i centrala Paris är det säkert mindre rörelse. Mera polisiär rörelse är det iaf. Frankrikes president har utlyst en tre dagars landssorg. 

Mycke släkt å vänner har hört av sig för att kolla att allt är okej. Tacksamma för omtanken är vi. För även om man inte är mitt i så är det obehagligt iaf. 

Barnvakt

Idag firar vi Ps födelsedag. Med restaurangbesök. Första gången vi använder oss av utomstående barnvakt för att själva fara på något. Tidigare har det bara varit släkt och vänner som haft äran. :)

Vid svenska kyrkan e d många studerande som sätter upp en lapp om att de kan komma å passa barnen och vi hittade en lämplig tös för vårt uppdrag. För någon vecka sedan var hon å hälsade på och kemin mellan henne å barnen funka direkt. O sprang å gav henne en kram å F var inte sämre han heller. Så hon fick godkänt :)

Då barnvakten kom så sprang båda barnen å antasta henne å ingen av dem hade invändningar då vi for. O presentera moffa å P åt henne, viktig del i hälsningsritualen :) O hade en klockren kommentar då vi for: Sköt om er mamma å pappa <3

O e så stor så han klarar sig bra med icke bekant barnvakt. Han kan ju säga vad han menar å vill med allt.  Med F kan d ju vara si som så med då han ju nog gärna e med mig. D mycket mamma, maaaaammaaaa, mammaaaaaaaa, hela tiden. Jag tror att jag endast i nödfall skulle ha utomstående vakt ifall det enbart skulle vara F, men vet att O ser efter sin lillebror å kan förmedla hans vilja åt barnvakten ifall hon inte riktigt förstår vad han menar. För många gånger har O Fs budskap på klart å informerar å försöker så att han skall få sin vilja genom, oxå med oss. Syskonkärlek <3

Kvällen hade gått bra till å med så bra att hon vill komma igen. Så det får vi väl passa på att nyttja ;)

Vi var på en bra fiskrestaurang och var nöjda över vad vi åt. Allt från räkor till krabba till ostron till st jacuques till tonfisk till bläckfisk till sjötunga till massa havsläckerheter. Och efterrätt på det. 

Samtidigt ikväll har det varit dödsskjutningar inne i stan, på flera ställen. Oklart ännu om det är terror eller bara någon annan tokstolle som varit i farten. Högst antagligen terror då det är på flera ställen. Obehagligt värre.

Stilleståndsdagen

Frankrike har idag haft heldag, man firar Stilleståndsdagen. Dagen firas till minne av att stilleståndsavtalet skrevs under av de stridande i första världskriget och att det fick sitt avslut. Man uppmärksammar de stupade. Krigshandlingarna avslutades kl 11, den 11. 11. 1918 "den elfte timmen på den elfte dagen i den elfte månaden".

Sedan 2012 hedras alla soldater och civila  som dött för Frankrike. Alltså inte bara stupade i första världskriget utan oxå i det andra, Indokinakriget och Algerietrevolten. 

Symbolen som bärs idag är blåklinten som är en symbol för hågkomst och solidaritet. 

Vi har tagit det lugnt å barnen har lekt med moffa å P. Då d innan bara varit O som velat ha uppmärksamhet så nu vill nog F ha lika mycket. Det var så roligt att se att fast d var länge sedan vi setts så F var inte d minsta blyg han utan kasta sig i famnen. Jag tror att dagens teknik med facetime och alltsånt gör att d lättare att hålla kontakt å se varandra, även om d e genom skärmen. 

Moffa använde trottinetten för att hinna med i samma takt som O cyklar. För undan går det nu. I lekparken så lekte O att han var en glasskiosk å vi fick komma å handla. Som tur dög ju löv som pengar. :) 

After eight

Finsk farsdag och kladdkakans dag tidigare i veckan gjorde att d vankades After Eight kladdkaka här i huset. D var en himla tur att vi förbrände en massa kalorier igår för idag stoppade vi i oss dem igen genom att äta maffig kaloribomb, men god var den :)

Vi har varit lite sega idag så det har varit mest trädgårdshäng som gällt idag. Fast lyxigt värre att kunna vara ute en heldag i bara t-skjorta. Sågat lite träd, klippt vinrankorna och räffsat löv. D börjar vara ett irritationsmoment att man skall hålla på att samla löv i en soptunna en gång i veckan. Ryms inte riktigt så mycke som man skulle vilja även om vi använder tillstampningsmetoder. Vi har 5 stora lövträd plus hur mycke buskar som helst som tappar löven sina. Jag förstår till fullo varför trädgården hade dött bort med de förra hyresgästerna då de hade lämnat flera års löv på marken. 

Här i denhär staden får man inte ha komposter. Man är rädda för råttor å andra gnagare. Och fast vi bara skulle ha trädgårdsavfall så skulle d ju vara onödigt att reta upp hyresvärden å sen ska vi ju ha det bort forslat den dagen vi flyttar hem oxå. 

En av nackdelarna (enligt oss) med de franska jobbtiderna e att det på veckorna finns så lite tid för M att vara med barnen. På helgerna blir d ju destu mera intensivt då istället. Men det är bra nu då O har sin skridskoskola för det är hans och Ms grej. Det är dom som far på det, deras egen gemensamma tid, utan en lillebror som oxå vill vara i centrum å ha all uppmärksamhet.

Samma sak hade jag med min pappa. Dels seglingen var vår grej men sedan var vi och simmade en gång i veckan under flera års tid. Det e just 3månader sedan vi åkte hit tillbaka och lika länge sedan jag/vi sett pappa/moffa så det är ett efterlängtat besök som kommer på tisdag. <3

Cykeläventyr in till Paris

Vi har länge haft i tanke att vi skulle cykla en längre sträcka längs Seine. Idag var d finväder utlovat, halvmulet men närmare 20 grader så vi tänkte att idag e en bra dag att ta sikte på Paris. O hade en önskan att få se Eiffeltornet. Just 40km å nästan 4h aktiv cykling senare så har vi hunnit med en del. Tanken var att vi skulle cykla längs med floden hela vägen men Port de Paris (lassa och lossa varor hamnen) kom ivägen så vi fick göra en liten inlandskrök. Och där pedade vi oxå genom områden som jag kanske skulle undvika under mörkes tiden på dygnet. Men d gick bra, inte varken såg eller hände något så vi behövde vara rädda inte.

Hit lite längre utanför så e d jättebra cykelväg längs med floden men ju närmare stan vi kom destu sämre blev det. Smalt och eländigt å sedan verkade trädgårdsmästarna ha spartider för d var så himla mycke löv på trottoaren så vi såg inte om det var någon trottoar, var den började/slutade och inte heller såg vi de dåligt lappade asfalthålen. Jag hade föreställ mig att det skulle vara lite bättre väg hela vägen in. På de ställen där det var så var den ju kanon. Man cykla genom små parker eller på promenad/cyklingsstråk. 

Så vi valde att gena genom Bois Boulogne parken in mot tornet iställe. Vi sparade lite tid, kanske 2h på det oxå.

Det finns en utmärkt cykelled som heter Avenue Verte London -Paris, 465km, och delar av den går förbi här var vi bor men det e rätt mycket stadscykling på den och vi var mera ut efter att cykla längs med floden. Det e ju vattnet som har någon speciell dragningskraft på oss.

O nöjd å belåten då vi sedan kom fram tilll tornet å lekparken på Trocadero sidan. F han orkade 3,5 timme å sen slockna han. Precis då vi kom fram. 

I parken sedan så hade vi råkat välja en parkbänk i närheten av tre afrikanska eiffeltorns (krimskrams) försäljare. Det finns massor av sådana här försöljare och de flesta av dem är här olagligt och just denhär krimskrams försäljningen e oxå olaglig. Så oftast då d ser polisen så packar d ihop å drar sig undan för att plocka fram sina grejjer på nåt annat ställe.  

Efter en stund visade sig att herremännen hade otalt med polisen. Så mitt i allt så blev d lite drama då när vi hade paradplats. Så då polisen kom å sku börja kolla deras väskor så flydde två iväg å det blev ett himla liv. Den ena fick dom att komma tillbaka men han blev satt i handfängslen och blev bortförd. O aningen fundersam över allt som hände och funderade mycke på varför han blev förd till fängelse.

Vi funderade först ifall att vi skulle ha cyklat raka vägen (ca 1-1,5h) hem men kom fram till att tåget hem nog var att föredra. 

Men för att komma sig till tågstationen och ta tåget som e tillåtet för cyklar blev vi tvugna att cykla inne i Paris trafik. Jag som brukar tycka d gäller att ha tunga rätt i munnen då man kör bil inne i stan, fick nog koncentrera mig nu då ja på cykel sku manövra mig i kaostrafiken. Gällde att ha kontroll på växlarna så man snabbt kunde växla upp å ner. Ännu en grej att bocka av från tokeri-listan. Men d gick bra. Å vi njöt nog alla av att åka tåg hem. Lårmusklerna började ge sig till känna efter att vi hade pausat i parken. Barnen gjorde det bra idag. Det var deras första såhär långa cykeltur och vi hade första och enda pausen efter 2,5h då vi hade lunchpaus. Följande paus var vid slutdestination. Inget extra gnäll alls, eller inget gnäll överhuvudtaget. Efter 7h utomhus idag så skall d bli skönt med en lugn kväll å jag tror att vi alla sover gott inatt. 

Höstmörkret

Denhär veckan har varit lite sådär väntande av sig. Efter att O hade magsjuka eller va d nu sedan var, så har vi bara väntat när d ska bryta ut på resten eftersom den åkomman brukar smitta snabbare än man hinner blinka. Å bara man hör ordet spysjuka så brukar d ju börja snurra i magen. Men näe, ingen annan än så länge så kanske vi slipper. 

Men idag kom d mail från skolan, man har lössepedemi där nu. Jippi! E d int ett så e d nå annat. Kamma igenom O då han kom hem idag för att kolla om han drabbats. Såg inget suspekt. I bästa fall slipper han undan då han har så kort hår. Men precis som då man hör ordet spy å känner sig illamående, så med ordet löss så börjar d ju klia något helt vansinnigt i hårbottnen. Man tror man ska bli tokig :)

Puh! 

Nu laddar vi inför en ny helg med utlovat finväder. Kanske vi kommer oss iväg på vår tänka cykelutfärd in till Paris. 

Vi har i veckan njutit av fina höstvädret. Väldigt växlande e d dock, ena stunden fint å nästa häller vattnet ner. Mörkret kryper sig på tidigare å tidigare å utebelysningen här e ju inget att prata om. Vi har tre lampor på gården. En ovanför huvudingången å de andra två e inväxta i buskar. Annars e d bara större vägar som har lampor. Beckmörkt e d nere vid floden. Vi har massor av sniglar i trädgården och dom får ibland vara ute på race i mörkret. Man får försöka hitta på lite lugnare lekar så gossarna inte skadar sig i mörkret.

Skolkvart

Utvecklingssamtal eller vad man nu skall kalla det, på skolan idag. Liten genomgång för att kolla hur det går för O. I början tyckte d ju att det var svårt då han inte sa så mycket men nu pratar han på, mer å mer för varje dag. Leker å har kompisar. Till och med en brud :) 

Vi tog ju upp dethär med sovandet. Att det stället till mer lite bekymmer för oss på kvällarna. Då han sover 1,5h mitt i dagen så e han inte så trött då d läggdags å så blir d en ond cirkel. De e en lärare på hela klassen då d sover å hon har svårt att hålla någon vaken å speciellt O som somnar direkt han sätter huvudet på kudden. :) Å jaa, d vet vi ju från förr att han behöver å vill sova mycket men en kortare stund tänkte vi ju att skulle räcka. Nåja, d får vara då allt annat funkar. Vi vet ju att problemet löser sig sedan då vi flyttar hem å personalen har en annan filosofi gällande detta. 

Det e kul för lärarna lagar en bok som barnen får som minne sedan till sommarlovet. Vi fick hem boken över höstlovet. I boken skriver dom vad dom gör varje månad, lärt sig rita med tusch, olika färger osv, vem som fyllt år, sånger dom sjungit, böcker dom läst och andra saker som dom gjort och övat på. Det var så kul för vi gick igenom boken med O å han berättade på franska vad det föreställde å hur det var tänkt.

Sjukstuga

En panghelg, som i kanonväder å massor av planer på saker vi skulle göra, men som blev nerskjuten pga sjukstuga. Trist men d ju inget man kan göra något åt. 

Stackars O har spytt å M med feber. D bara F som e pigg å kry å ger järnet. Usch å fy va jag tycker d jobbigt då barnen e sjuka. Ja har inga problem med att se/höra då d spyr eller städa upp efter dem. Det e inte det. Det är att se dem lida som gör så ont. Å jåå, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Men man lever här å nu så därför e man orolig för dem å vill att de skall må bra. Å se då viljan finns att leka men orken inte räcker till. O ville vara ute, men i två timmar så låg han på solstolen eller uppkrupen i Fs vagn som han ville vi skulle rulla ut så han hade utsikt över oss då vi höll på med trädgårdsarbete. Här tar man till rejäla åtgärder på löven ramlar ner, kapar hela kvistar å allt. :) Vi har sett å lärt hur d skall gå tilm. 

O ville så gärna hjälpa till, gjorde tappra försök men återvända till viloläge. Efterdyningarna med dålig ork har varit värre än själva spyandet som gick relativt hastigt över.

För att lite skingra sjukdomskänslorna så besökte vi oxå safarizooet som man kör genom med bil. Vi var dit ifjol å det var succe. Nu e F oxå så pass gammal så han förstod sig å njöt av djuren. Stod å hoppade i framsätet å sa titta, åååh, titta!