Stackars O har spytt å M med feber. D bara F som e pigg å kry å ger järnet. Usch å fy va jag tycker d jobbigt då barnen e sjuka. Ja har inga problem med att se/höra då d spyr eller städa upp efter dem. Det e inte det. Det är att se dem lida som gör så ont. Å jåå, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. Men man lever här å nu så därför e man orolig för dem å vill att de skall må bra. Å se då viljan finns att leka men orken inte räcker till. O ville vara ute, men i två timmar så låg han på solstolen eller uppkrupen i Fs vagn som han ville vi skulle rulla ut så han hade utsikt över oss då vi höll på med trädgårdsarbete. Här tar man till rejäla åtgärder på löven ramlar ner, kapar hela kvistar å allt. :) Vi har sett å lärt hur d skall gå tilm.
O ville så gärna hjälpa till, gjorde tappra försök men återvända till viloläge. Efterdyningarna med dålig ork har varit värre än själva spyandet som gick relativt hastigt över.
För att lite skingra sjukdomskänslorna så besökte vi oxå safarizooet som man kör genom med bil. Vi var dit ifjol å det var succe. Nu e F oxå så pass gammal så han förstod sig å njöt av djuren. Stod å hoppade i framsätet å sa titta, åååh, titta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar