Sjöbusar i Bretagne

Även om d verkar som att läget skulle stabiliseras i Paris så känns det ändå otryggt att vara där omkring. Moffa å P var påväg på semestervecka på egenhand så vi for med över helgen för att komma ifrån oroligheterna.

Bretagneområdet, Astrix och Obelix rike, är en halvö i nordvästra delen av landet.

Man har ett eget språk här, bretonska. Något slags hopkok av franska, brittiska och keltiska. Kulturen här är stark och under många århundraden har det utspelats strider mot att tillhöra ett enat Frankrike. De som flyttade hit på 400talet kallade området för Lilla Britannien och deras seder och traditioner lever starkt kvar ännu. Man började höra till Frankrike först på 1532. Ännu idag så sägs det att folket här har svårt för Parisare. :/

Man livnär sig främst på fiske och turism.

Naturen här e väldigt skiftande. Allt från stora slätter till långa sandstränder till klippblock och höga uddar. Helt klart en naturupplevelse i vår smak. 

Vi startade med ett besök i Saint Malo, sjörövarnas tillhåll. Som de flesta andra kuststäder å byar i Bretagne så lever de upp under sommarmånaderna. Vissa mer än 4dubblar sin invånarnängd.

Saint Malo är känt för sin gamla stan som är ute på en liten smal holme och hela gamla stan är ringmursomgärdad. Staden har så höga murar för att området varit hårt drabbat av sjöpirater.

Vi hade tänkt att vi skulle gått å strosat men det blåste hård storm å regnade så det var inte en tanke på att vilja vara ute. Den biten vi försökte gå så höll vi på att blåsa iväg och vinden piskade upp sanden så det var ingen fröjd. 

Vi såg därför den norra delen av ön från bilfönstret. Även om det var tråkigt väder så var det på något vis häfigt att se hur det kan vara då stormen verkligen ligger på här.

Vi såg bland annat en damm som är den första i världen där man tagit tidvattnet till nytta då man producerar el.

Det finns hur mycke fyrar som helst här och draget till havet stort så vi körde ut å kollade på några. Ute vid Cap Frehel blåste det så hårt så vi vågade inte ta ut barnen ur bilen ifall vinden skulle ta dem å d skulle blåsa över kanten. SÅ hårt blåste det! 

Ute här på udden finns ingen bosättning nära då det är hårt väderpinade områden. Endast två fyrer. Då man stod här och blickade ut över havet så var man inte ett dugg avundsjuk.

Vi körde vidare längs kusten enda ut till västra sidan och mot Atlantkusten.

Där stod vi på fastlandet och beskådade fyren Ile Vierge, som är världens högst konventionella fyr med en lyshöjd på över 84m över havet. Den är 1,5km ut från kusten på en liten ö. Mäktig syn! 

Brest blev sista anhalt. En stor stad med fin naturhamn. Staden har varit viktig för franskaflottan och ännu idag är den i användning och används främst av Nato.

Brest totalförstördes under andra världskrigets bombningar, endast ett fåtal byggnader fanns kvar vid krigsslutet.