Trotsloppa

Oj vår lilla älskade trotsloppa F e inne i sin värsta trotsperiod hittills å som det är nu så blir d bara mer trots för varje dag. Hoppas att den kraftigt uppåtgående linjen börjar platta av å hoppeligen slutta neråt snart. 

Det är SÅDAN vilja så d e inte klokt! Vill han ha majs till frukost så e d majs till frukost. Här om natten kom han intassande å frågade efter tuggummi kl 04, då visste jag inte om jag sku skratta eller gråta. Varifrån tar han sina snilleblixtar mitt i natten?!

Vill gör allt själv å blir/går d inte som han tänkt så kommer ilskan å tårarna. Saker flyer, han biter å bara vet int hur han skall få ut all sin frustration. Däremellan e d visan "mammas famn" som går på repeat.

Efter husbilsturen så kom han på att det var ju riktigt mysigt dethär att få sova med någon så nu har han tokvägrat sova om han inte fått göra d i min famn. Å att ta sig över spjälsängsskranket går på några sekunder. Så istället försökte vi med att ta bort det så han kan kliva ur å i som han vill, eftersom han ändå klättrar över hela tiden. Detta resultera i att han ansåg att sängen var sönder å därmed obrukbar! Det har varit med kraftansträngning å tävling i vem av F å mamma som har längre tålamod att stiga ur vs. sätta tillbaka. Hittills har mor i huset vunnt men oj vad det tar energi! 

Jag bävar för sommaren hur d ska gå på tremanhand innan rutinerna där funkar. Kommer att vara ett smärre ooragniserat kaos! Småbarnsår, love it! Även om d sådär annars blir lättare å lättare så ser jag framemot dagen då d ska gå att diskutera saker med barnen utan att d skall bli drama av det hela.

Gäller att påminna sig om d bara är en period som skall härdas ut.

D e tur att dom kan vara gosiga å få en att skratta och oxå gråta av glädje där emellan. Då man får ett sockersött smile å leende ögon eller får en hård innerlig kram eller får höra orden jag älskar dig så blir man ju så varm inombords. Små trollen <3