Blev lite krångligare än tänkt då tonsillerna gjorde mer motstånd än vad läkaren ville å O inte ville sluta blöda. Men bra gick det ändå och med facit i hand var det bra att operationen gjordes i nuläget å farbror doktor menade att det kan bara bli bättre för O, att han får d lättare att vara.
Det e inte så lätta dagar nu efteråt och TACKSAMT att ha familjen som ställer upp å hjälper å kommer och umgås med lillebror, som annars har lite svårt att hålla ner tempot.
O så där annars har ändå rätt så gott humör å låter inte om sig så mycket men då medicinen å blodsockret e på neråtgående så orkar han inte med sig själv eller någon annan. Å stackarn, han e så hungrig! Inte alls sugen på glass. Frågar efter pirog, korv, makaronilåda osv. Han e mer sugen på salt än sött.
D att plocka fram lite av den där envisheten å kämparglöden så e man igenom de kommande två veckorna. Borde ju bli bättre för varje dag, varje timme som går.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar