Släktband

Idag har jag å mommo varit ut å kört me barnen. Inga långa sträckor då d nu har börjat göra mer ont för O å han inte orkar prata, leka eller göra så mycke. Först körde vi förbi barndomshemmet. Lite sådär kändes det, men jag tyckte dom höll på å grejja å fixa fint det som dom höll på med. Målet med bilturen var egentligen min moffas hus å att rota i trädgården. Där hittade jag två pionbuskar som jag hoppas hoppas hoppas skall klara av flytten hit till oss. Skulle vara så roligt att ha dem som ett minne från min moffas å mommos hus. Bredvid, här hemma, står redan en pion som jag nappade från mammas trädgård innan huset såldes. 

Vi var oxå in å hälsade på min sagofarbror, min moffas bror. Han är en farbror som är mig mycket kär å han och jag har gjort så mycket skoj i min barndom så det finns inte plats eller ord att ens beskriva allt. Då han ännu arbetade så sprang jag till han å satt å vänta på trappan tills han kom hem. Han berättade dom bästa sagorna, ever! Å han verkligen berättade, hittade på vartefter. Jag minns dem ju så klart inte ordagrant men mycket av helheten å gestalterna som var med. Vi har varit på utflykter i skog å mark å me cykel. Han har alltid ställt upp å funnits där. <3

Jag blev så glad idag då han frågade om jag ville ha hans samlade Myrna serie, som han ärvt av sina föräldrar. Jag samlar ju på den sedan tidigare. Och vet ni vad som e så roligt, han visste att jag samlar på den för att han har läst det på min blogg. 85 år och håller på med datorer som värsta tonåringen. :)