Hemma igen

Hemma i Vasa igen. 

D alltid lika skönt att komma hem. O va glad åt att hitta alla sina leksaker och verkar nöjd att vara här. Somnar bra och sover sina 12 timmar utan ett pip. 

Värst med att åka var att pappa lämnade kvar i Paris. Det var ett sådant hjärtskärande skrik och gråtsession som utspelades på tåget då O förstod att pappa lämnar kvar på perrongen. Det var många medlidande blickar. Som tur hade vi ju moffa med oss. Han var den som dög som reskompis. 

Nu ska vi vara hemma en månad, avverka rådgivningar åt oss båda, mammabarnträffar, umgås me familj och vänner och packa babygrejjor. Nästa gång vi kommer hem så är vi fyra resenärer, om allt går som planerat, 

Stadskörning

Idag har jag för första gången kört själv inne i centrala Paris, i rondellen som går runt Triumfbågen och Champs Elysee gatan. Skulle man i Triumfbågen rondellen rada upp bilar skulle det nog bli kanske 6 filer, så tänk er! 

Det var bara jag och Oliver, som tur sov han så han inte hörde alla mina högt tänkande funderingar om medtrafikanter och hur jag skulle styra upp navigerandet och körandet samtidigt. Vilken logik säger att det inte skall finnas mittlinjer i en rondell utan att man får köra som en skock halshuggna höns, och att man dessutom väjar dem som kör in i rondellen?? Huhu! Det var svettigt! Men jag e så jäkla nöjd att jag klarade det med nerverna och framförallt bilen i behåll. :)

Sedan att M hade satt in fel adress på gps är en annan femma. ;)

Men nu e moffa och P hämtade från Londontåget, och O han e nöjd. 

Återbesök på hospitalet

Återbesöket på sjukhuset visade att antibiotikan börjat bita och även om inflamationen i örat och i skallbenet ännu är kvar så är det iaf på bättringsväg. 

Ännu ett återbesök nästa vecka för säkerhetsskull. 

O verkar däremot ha fått trauma av sjukhusvistelsen och undersökningarna. 

Han förvandlades till en vildkatt då vi kom in till läkaren. Sparkar, strätan, kasta sig ur famnen, gråt, vägran att vara på britsen och ropade pipi (även då de inte gjorde honom något). Så det blev ett mindre angenämt läkarbesök för hans del. Få se hur länge detta minne sitter i, speciellt då det lär förstärkas nästa vecka. Och då var det enbart öronkontroll nu, ingen röntgen eller kanylsättning. 

Ojoj, stackars lilla barn! 

Rusningstrafik

Läste på Vbl att det kommer in många klagomål på att man på morgnarna tvingas köa då man skall in mot stan från Gerbyhållet. Jag fick mig ett gott skratt! Och Ja, nog har man själv varit oerhört irriterad över detta köande. Suttit och svurit över att man inte for hemifrån tidigare.

Då jag var hemma i december så klockade jag hur länge jag hamnade köa, 6 minuter. Men det är ingenting mot vad vi köar här i Paris. Vanligen tar det oss ca 30 min till flygfältet, i morgontrafik tar det enkelt 2,5 timme. Till buisness meckat tar d 20 min, på morgnarna långt över 2 timmar. Folk kan sitta 1,5-3 timmar i bilen per resväg till och från jobbet, vilket anses som ok.

Så då jag satt och köa hemma så tyckte jag det var ganska lungt och jag slapp reta upp mig. 

En annan grej som vi reagerade över var att vi tyckte att det var så lite folk ute i julhandeln hemma. Det var ingen skillnad när man var i stan eller matbutiken så var d ganska lungt med folk. Så vi frågade bekanta om de tyckt samma sak, näe, de tyckte folk var som tokiga och att det var så långa köer osv osv. 

Så vi skratta och konstaterade att ja, det e som en vanlig lördag i köpcentret här. :)

Man får perspektiv på saker och ting! :)

Jag ska ge ett gott råd åt er där hemma, så att ni slipper stressa upp er i onödan.

Så ja säger som karln min brukar säga, även om det är i ett annat sammanhang, "Taa e lungt nu bara, hinner noo."

Besök på barnsjukhuset

Vilken kväll! 

Vi spenderade söndag kväll å delar av natten på barnsjukhuset. 

O har ju varit sjukt i hög feber till och från sedan dagisstarten för några veckor sedan, men nu senaste dagarna har det varit bra igen. Istället e d föräldrarna som varit snåro å haft feber. 

På söndag då O vakna så var han röd/lila bakom etta öra och örat stod utåt. Inte sa han destu mer och vi tänkte att han kanske legat på d på natten eller nå sånt. Under dagen blev örat större och rödare, men inte ett gnäll från O. Inte fick man röra och fråga man om han har pipi så sa han öra, men int nå mer än det. 

Så i ett svagt ögonblick så tänkte jag att jag sku googla lite vad det kan vara och hittade att d kan vara en akut och allvarlig följdsjukdom till obehandlad öroninflamation. Fast O ha ju int haft, aldrig, nå öroninflamationer, så kändes lite långsökt även om bilderna och symtombeskrivningen lät väldigt passande. 

Nåå, vi prata med föräldrar till barn som vi visste att har haft öronbarn men allt lät obekant för dem. 

Så vi fick tag i bekanta som är öron, näsa och svalg spec. läkare hemma i Vasa och de var av åsikten, sådär oskåda, att vi nog skulle åka till sjukhuset och det direkt. Att det nog kan vara följdsjukdomen mastoidit, även om det är väldigt ovanligt att det utvecklas till det.

Sagt å gjort, googla fram ett barnsjukhus å dit for vi. 

Efter läkarcheck så tillkallades specialist för att utesluta att det var följdsjukdomen. Han vågade inte säga, tecken på sjukdom fanns och mera undersökningar ordinerades. Öronkollar, blodprov och magnetröntgen av huvudet togs.

Magnetröntgen proceduren var, vad ska jag säga, allt annat än rolig. För att få O att ligga stilla surrades han fast på en bänkskiva. Han såg oskämtat ut som en mumie, så pass var han inlindad i gasbindor för att hållas stilla. O tyckte int d var skoj och eftersom jag e gravid fick jag inte vara med under själva plåtningen. M klädd i rymdkostym fick vara med. Inte var d roligt för han att se hur O grät av illvilja men inte var d skoj att sitta utanför och höra på hur O skrek å grät efter mamma, från utsidan heller. Sedan när dom fick på bilar som for runt i apparaten som O kunde se på gick det bättre. O sa efteråt "bilar hårt" och tyckte nog att d hade varit lite häftigt.

Slutdiskussion med specialisten hade vi nån timme efter midnatt och det som sas var: öroninflamation och begynnande mastoidit, men att då vi kom in i tid så får vi det troligen botat med antibiotika istället för operation. Återbesök om några dagar.

Så ibland löns det att googla och vara lite omsig och kring sig. Även om d först kändes lite förhastat. 

O var tapper hela sjukhusbesöket och även om tiden blev lång, han grät å tyckte undersökningarna var obehagliga förstod han att tanterna å farbron behövde få hjälpa, för han hade en vinkning över till dem alla efter varje avslutad åtgärd. <3

Men fortfarande kan vi inte förstå hur vi missat att han haft öroninflamation! 

Eller som vi konstatera i bilen hem, vi har levt i tron att har man öronvärk så gör det ont, ONT utav bara helsike. Att man gråter och inte kan sova eller ligga ner. Men tydligen kan man, iaf O. 

Mastoidit är en infektion i kraniet, lokaliserad bakom örat. Mastoidit kan vara en mild infektion eller kan utvecklas till livshotande komplikationer. Madtoidit orsakas av obehandlad öroninflamation och har varit en ledande orsak till barnadödlighet. Idag är mastoidit mycket ovanligt i i-länder, troligtvis på grund av att man antibiotikabehandlar öroninflammation innan den hinner spridas. Infektionen behandlas med läkemedel och/eller kirurgi. 

Rådgivning hos sage femme

Har varit på rådgivning här om dagen, allt verkar nog fortsättningsvis bra. 

Tänkte berätta lite hur det fungerar här att vara gravid och gå på rådgivning. 

Det finns inget som heter "att gå till mödrarådgivning" och få allt vad det innebär med hälsovårdare, läkare och laboratorie, i ETT paket på ETT ställe. 

För det första så går man in på nätet och fyller i ett dokument att man är gravid och sedan får man hem skickat en tjock bunt med papper. Där bland annat alla motsvarande våra barnmorskor finns uppräknade. Det står dokumenterat deras specialkunskaper och var mottagningen är. Den är för övrigt oftast hemma hos dem. 

Blodproverna som tas är inte heller samma. Det finns tydligen andra smittor som man oroar sig för här, främst sådant som kommer från mat eller jorden den odlas i.

Så väljer man då en sage femme som blir den som man går på rådgivning till. 

Hen skriver remiss till olika labprover som skall tas och säger när man skall boka tid till ultraljud och följer med hur man mår osv. 

Då man skall på lab så far man till ett skilt företag, som är inriktat på sådan verksamhet, och så tar man proverna. Betalar gladeligen och hämtar svaren då de är klara. Ultraljudet fungerar likadant, skilt företag. Inga prover (typ hb eller socker och protein i urin) tas alltså inte vid rådgivning. Alla blodprover och ultraljud tas av läkare. Sjukskötare har inte samma status som hemma utan det är läkare som skall göra allt. Oftast har jag tagit blodproverna 1-2 veckor innan besök, så jag har inte litat på svaret allt för mycket då man vet hur snabbt sådant kan ändras. Speciellt då jag spyr mycket och lätt blir uttorkad, går på några dagar.

Sedan att välja var man skall föda är ett projekt på sig. Det finns 3 nivåer och det är från klinik till sjukhus. På klinik är man mer uppassad och får ha skilt rum osv, men man skall på förhand ha valt smärtlindringsmetod, man kan inte ändra sig mitt i för då finns det kanske ingen anestesiolog på plats. Händer det något med barnet eller modern så skickas den till sjukhuset och den andra lämnar på kliniken. Vid kejsarsnitt blir man skickad med ambulans till sjukhuset.

Sjukhuset vi har valt har högsta beredskap och har också en avdelning för prematurer.

Om några veckor skall vi och prata med personalen på sjukhuset och då får vi se hur det känns efter det.

Som det ser ut och känns just nu, så blir förlossningen här i Paris. Iom att O var en riskgraviditet och det blev lite bråttom i samband med förlossningen så känns det valet som det bästa. 

Att vara gravid och föda här kan gå på närmare 10 000 euro så det känns bra att det vid årsskiftet kom en lag som möjliggör att välja sjukvård var man vill inom EU och få det ersatt. Att föda på privat sjukhus kräver försäkringar som vi inte har och skulle därför kosta skjortan. Skönt att ha gått på rådgivning hemma i samband med hemma vistelserna och attans skönt att ha en graviditet och förlossning bakom sig. Annars hade jag känt mig lämnad åt mitt öde. Eller så då jag inte skulle ha haft något  att jämföra med hade jag kanske tyckt att det var helt okej. Det är svårt att sätta fingret på och förklara så där, vad skillnaderna är men det känns lite som att man är lämnad mera vind för våg här. Och det har inte att göra med språket för det har gått bra! M har varit med som tolk så han kan snart titulera sig specialist inom mödravård. Med mina latinska kunskaper (sjukdomar och kroppsdelar) och hans språkkunskaper så har vi fått förklarat det mesta. Inte en gång har vi känt oss missförstådda. Sage femme har haft bra tålamod med oss och verkligen förvisat sig om att hon förstått rätt och att vi förstått henne rätt.

Men ännu en gång så kan jag konstatera att oj nog har vi det bra hemma. 

Dagis e ett otyg

När det nu har börjat gå bättre med lämnandet på dagis, nästan inget gråt alls, så får vi hämta O för att han e sjuk. 

39 graders feber igen, suck! 

Fast d väl till att konstatera att nästa bobba e avbockad. Hur många till skall vi hinna ha ännu? 

Sedan fungerar det här med sjukt barn eller vara sjuk själv inte heller lika som hemma. Man får vara hemma totalt tre dagar under ett år, obetalda dagar. Efter det så börjar dagarna dras från semesterdagarna. Så ni kan ju förstå att det är många som för sina sjuka barn till dagis iaf, vilket gör att d många sjuka barn på dagis som för smittorna vidare. Dagis har inte heller rätt att skicka hem ett sjukt barn utan de ringer föräldrarna och informerar och sedan e d upp till dem att avgöra hur de vill göra. 

Så vi har det nog förhärda lyxigt med alla våra betalda sjukdagar.

Rea på Outlet

I söndags var vi ut på shopping. Vi hittade ett outlet center med vettiga utgångspriser. Så när det dessutom var rea så blev det riktigt skapliga priser. 

Vi fyndade på en hel del grejjer och jag som annars inte brukar spendera och köpa så mycket åt mig själv så är riktigt nöjd med inköpena. 

Inbjudan till slottet

Faffa var den första som fick äran att bli inbjuden till Os riddarslott. :)

Faffa hann knappt in genom dörren förrän det var tältet och en bok som var på programmet och resten av dagen var O FBI agent och skuggade faffa i allt. 

Ultraljud

Vi var på ultraljud igår. Allt var som det skulle. Skönt! 

Läkaren fick kämpa sig svettig med att få taget alla mått och sett på alla organ och kroppsdelar. Det verkar nämligen som så att hen i magen kommer att bli lika aktiv och i farten som sin bror. :) 

Vart efter läkaren satte ultraljuds grejjen där var fostret låg så sparka det en gång och for iväg. Eller svängde sig precis då läkaren trodde att det skulle bli en bra bild att ta måtten från. 

Läkaren suckade och kämpade vidare tills hon var vit om knogarna. 

Så om aktivitetsnivån e lika sedan efter födseln så kan det hända att d kommer vara lite svettigt. Och fast jag mår som jag mår så verkar ju fostret få den näring och energi som behövs. 

Bakslag

Jahapp! 

Då var d en liten kille som fattat att dagis är ett ställe där det e meningen man skall vara även längre stunder, flera dagar i rad, även utan sin mamma och pappa. 

Och det är ju inte så höjdarens om man inte känner för det! 

Tårarna rinner och man vill bara vara i famnen då det skall vinkas hejdå. Spelar ingen roll om båda eller den ena av oss för till dagis. 

Det skär i en moders hjärta! 

Problemet e inte att han inte vill vara på dagis, utan problemet e A) Roligare om mamma å pappa e med där B) Måste testa å se ifall d hjälper att gråta, hur mycke får jag som jag vill då. 

Tanterna säger att d går bra sedan då vi gått och oxå resten av dagen går d bra, inga tårar av saknad. Och imorse hörde jag att han slutade gråta innan jag hade på mig skorna å var ut genom dörren (men han såg inte mig så trodde säkert jag gått redan). 

Har oxå varit lite problem i kommunikationen mellan O och tanterna gällande toabesök. O som varit blöjfri några månader redan hamnade att börja använda blöja igen efter några missar på dagis, och det var inte omtyckt av varken kille eller föräldrar. Men nu har tanterna begreppen på klart och vet hur de skall styra upp situationen. Kissa på franska är pipi, som för O betyder att ha ont. Inte undra på man säger nej då de frågar då! 

Allt annat går bra och de får honom t.o.m att sova där så tummen upp! 

Minisemester i Bryssel

Fick en överraskning av min man i fredag! ...och det var att vi skulle på minisemester till Bryssel! 

Då man tänker på det så känns d som långt borta från Paris men sist och slutligen så tog d lika länge att köra hit som att åka hemifrån till Tammerfors :)

Dagen spenderade vi på ett vattenparadis. O njöt till max! 

 

Sen for vi hem till Ms en barndomsvän som numera bor här i Bryssel. Umgicks några timmar innan vi for till hotellet. 

Finaste hotellrummet jag sett på länge. 

En stund för återhämtning innan vi blev hämtade av barndomsvännen för en rundtur i city och restaurangbesök. God mat fick vi på en av de många musselkrogarna.