Då var d en liten kille som fattat att dagis är ett ställe där det e meningen man skall vara även längre stunder, flera dagar i rad, även utan sin mamma och pappa.
Och det är ju inte så höjdarens om man inte känner för det!
Tårarna rinner och man vill bara vara i famnen då det skall vinkas hejdå. Spelar ingen roll om båda eller den ena av oss för till dagis.
Det skär i en moders hjärta!
Problemet e inte att han inte vill vara på dagis, utan problemet e A) Roligare om mamma å pappa e med där B) Måste testa å se ifall d hjälper att gråta, hur mycke får jag som jag vill då.
Tanterna säger att d går bra sedan då vi gått och oxå resten av dagen går d bra, inga tårar av saknad. Och imorse hörde jag att han slutade gråta innan jag hade på mig skorna å var ut genom dörren (men han såg inte mig så trodde säkert jag gått redan).
Har oxå varit lite problem i kommunikationen mellan O och tanterna gällande toabesök. O som varit blöjfri några månader redan hamnade att börja använda blöja igen efter några missar på dagis, och det var inte omtyckt av varken kille eller föräldrar. Men nu har tanterna begreppen på klart och vet hur de skall styra upp situationen. Kissa på franska är pipi, som för O betyder att ha ont. Inte undra på man säger nej då de frågar då!
Allt annat går bra och de får honom t.o.m att sova där så tummen upp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar