Tänkte berätta lite hur det fungerar här att vara gravid och gå på rådgivning.
Det finns inget som heter "att gå till mödrarådgivning" och få allt vad det innebär med hälsovårdare, läkare och laboratorie, i ETT paket på ETT ställe.
För det första så går man in på nätet och fyller i ett dokument att man är gravid och sedan får man hem skickat en tjock bunt med papper. Där bland annat alla motsvarande våra barnmorskor finns uppräknade. Det står dokumenterat deras specialkunskaper och var mottagningen är. Den är för övrigt oftast hemma hos dem.
Blodproverna som tas är inte heller samma. Det finns tydligen andra smittor som man oroar sig för här, främst sådant som kommer från mat eller jorden den odlas i.
Så väljer man då en sage femme som blir den som man går på rådgivning till.
Hen skriver remiss till olika labprover som skall tas och säger när man skall boka tid till ultraljud och följer med hur man mår osv.
Då man skall på lab så far man till ett skilt företag, som är inriktat på sådan verksamhet, och så tar man proverna. Betalar gladeligen och hämtar svaren då de är klara. Ultraljudet fungerar likadant, skilt företag. Inga prover (typ hb eller socker och protein i urin) tas alltså inte vid rådgivning. Alla blodprover och ultraljud tas av läkare. Sjukskötare har inte samma status som hemma utan det är läkare som skall göra allt. Oftast har jag tagit blodproverna 1-2 veckor innan besök, så jag har inte litat på svaret allt för mycket då man vet hur snabbt sådant kan ändras. Speciellt då jag spyr mycket och lätt blir uttorkad, går på några dagar.
Sedan att välja var man skall föda är ett projekt på sig. Det finns 3 nivåer och det är från klinik till sjukhus. På klinik är man mer uppassad och får ha skilt rum osv, men man skall på förhand ha valt smärtlindringsmetod, man kan inte ändra sig mitt i för då finns det kanske ingen anestesiolog på plats. Händer det något med barnet eller modern så skickas den till sjukhuset och den andra lämnar på kliniken. Vid kejsarsnitt blir man skickad med ambulans till sjukhuset.
Sjukhuset vi har valt har högsta beredskap och har också en avdelning för prematurer.
Om några veckor skall vi och prata med personalen på sjukhuset och då får vi se hur det känns efter det.
Som det ser ut och känns just nu, så blir förlossningen här i Paris. Iom att O var en riskgraviditet och det blev lite bråttom i samband med förlossningen så känns det valet som det bästa.
Att vara gravid och föda här kan gå på närmare 10 000 euro så det känns bra att det vid årsskiftet kom en lag som möjliggör att välja sjukvård var man vill inom EU och få det ersatt. Att föda på privat sjukhus kräver försäkringar som vi inte har och skulle därför kosta skjortan. Skönt att ha gått på rådgivning hemma i samband med hemma vistelserna och attans skönt att ha en graviditet och förlossning bakom sig. Annars hade jag känt mig lämnad åt mitt öde. Eller så då jag inte skulle ha haft något att jämföra med hade jag kanske tyckt att det var helt okej. Det är svårt att sätta fingret på och förklara så där, vad skillnaderna är men det känns lite som att man är lämnad mera vind för våg här. Och det har inte att göra med språket för det har gått bra! M har varit med som tolk så han kan snart titulera sig specialist inom mödravård. Med mina latinska kunskaper (sjukdomar och kroppsdelar) och hans språkkunskaper så har vi fått förklarat det mesta. Inte en gång har vi känt oss missförstådda. Sage femme har haft bra tålamod med oss och verkligen förvisat sig om att hon förstått rätt och att vi förstått henne rätt.
Men ännu en gång så kan jag konstatera att oj nog har vi det bra hemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar